I dag slår Stockholm Pride upp festivalportarna för fjortonde gången. Det är tredje året sedan jag slutade som volontär. Vi har haft det lerigt och dammigt och fått ont i fötterna och blivit helt slutkörda, men vi har varit som en familj och haft fantastiskt roligt nästan hela tiden. Många av de som står mig nära nu lärde jag känna på den dammiga bollplanen i Tantolunden som var Pride Park fram till 2009.

Att vara volontär på Stockholm Pride är nog det viktigaste jag någonsin har gjort. Varje år har jag hört nya berättelser från folk som har känt sig som ufon under hela sina liv men åtminstone en vecka om året har en plats där de är accepterade med sina udda sidor, oavsett om det är att de gillar att klä sig i läder och kedjor, har gått igenom den svåra prövning som det innebär att byta kön eller praktiskt taget blivit bortjagade från sin hemstad för att de blivit ihop med någon som har samma kön som de. Och det är alla de historierna som har gjort allt besväret värt det. Visst har det varit roligt helt för sin egen skull, men jag hade inte tagit semester för att jobba gratis i en vecka varje år om jag inte sett att så många människors liv blivit bättre på grund av Stockholm Pride.

Förra året berättade den nya ledningen att årets motsvarighet till Pride Park skulle ligga i Kungsträdgården och ha fritt inträde. Och det där med det fria inträdet höjde en hel del ögonbryn. Det är bra att så många som möjligt har råd att besöka festivalen, men det innebär också en stor risk för att den inte blir den frizon den har varit tidigare år. Det finns många människor i landet som inte kan eller vågar komma ut ur garderoben. Nu är det många som oroar sig för att de kommer att känna sig uttittade och utsatta igen, precis som i livet utanför Pride. Å andra sidan blir det mycket lättare att ta med sina vänner till ”sin” värld i stället för att bara besöka dem i deras.

Så det här är nog ett ödesår för Stockholm Pride. Antingen har vi just fått den urlakade vattenfestival som Pride länge har hotat att bli, eller så får vi en fantastisk, färgsprakande, glittrig och fri festival i år igen. Som vanligt fast ännu större och ännu bättre.

Veckans DN På Stan har inte oväntat Stockholm Pride som huvudtema och omslaget ser ut ungefär så här. Det är en rolig och lagom ironisk bild, Pride vill gärna förknippas med mångfald och det går inte att klaga på i den här illustrationen. Men det dröjer inte så länge innan en undran kommer pockande i huvudet.

Det är ingen slump att dubbelyxan är … tja, dubbel.

Jag tänkte smita in till stan för att plåta lite från prideparaden den 2/8, dvs nästa lördag – och funderar om det är fler som har lust att hänga med.

Jag hade tänkt man kunde göra en heldag av det, brunch på lämpligt ställe, sedan ta med lite fika till en bra plats att plåta från och invänta det stora spektaklet och sedan beroende på väder och vind kanske gå och bada eller liknande, skaffa ett par engångsgrillar och sitta i grönskan och grilla lite alternativt smyga iväg till lämplig krog.

Någon annan som hänger me?