Jag har i veckan sprungit mitt tredje 5km pass och har väl kan man säga “gått ut” C25k-programmet i och med det. Dock känns det inte som någon brådska just nu att börja med något annat program utan att springa vidare på samma vis verkar vettigt i ett par månader.
Det känns inte som rutin att springa 5km utan det är fortfarande mer som en maxprestation och det tar mig drygt 40 minuter att göra det så tempot är väl inte jättebra (jag springer ju ockå en backig terrängbana) men med tanke på hur det såg ut för fem månader sedan den 30 mars när jag började kan jag inte riktigt begripa hur jag kom hit.
Dessutom är det forfarande kul att springa. Kanske mer för varje gång. Jag satt i dag och fick hålla igen för jag hade lust att ge mig ut och springa “bara en liten 2 km vända” men eftersom vilan är lika nödvändig som löpningen för att få förbättring så får det vänta tills i morgon.
I övrigt har jag tappat närmare 5 kg totalt men samtidigt byggt muskler så kroppsfettmässigt har jag nog tappat mer. Jag behöver iofs tappa ännu mer men om jag regelmässigt springer 5 km tre gånger i veckan kommer det åtminstone till en början innebära att jag springer bort åtminstone 1500 kcal mer än jag gjorde innan jag började löpa. Visserligen äter man kanske i någon mån mer för att orka också men förhoppningsvis lite bättre.
Är ingen strikt dietmänniska, men försöker begränsa antalet kolhydrater i vardagen samt undvika för stora portioner och godis utom vid verkligt speciella tillfällen (filmkvällarna!). Jag dricker heller inte särskilt mycket alkohol, jag tror under hela semestern delade jag och sambon på en dunk rödvin. Det blev nog inte ens ett glas om dagen om man slår ut det.
Men jag känner mig stolt och framför allt tacksam för Jenny som ledde mig in på de här galenskaperna. Nu vore det roligt att komma ner till 30 minuter på halvmilen som det handlar om – i alla fall på asfalt – så jag tror att 5 km som distans duger alldeles utmärkt de närmaste månaderna. Sedan vore det roligt att se t.ex. ett 20 veckors program att gå från 5 km till 10 km men det tar vi då.
Jag har lärt mig en sak och det är tålamod med att träna. Det handlar inte så mycket som att ha tålamod när det är jobbigt och tungt att ge sig ut utan det handlar mer om att ge sig till tåls när det faktiskt går bra och man vill mer. Att då undvika att pressa sig för mycket för snabbt och dra på sig skador är mycket svårare upplever jag det som och en mycket värdefull erfarenhet. Där får jag tacka Katarina B. för alla goda råd som verkligen fungerat.
En annan sak är att inte deppa eller försöka ta igen ett missat pass. Försöker man ta igen det är det också risk att man blir för intensiv i saker och ting. Går man och grämer sig över det förtar man snabbt det roliga i träningen. Bättre att bara rycka på axlarna och gå vidare. Det är som med tandborstning – att hoppa över den en kväll gör varken till eller från men börjar det blir en vana kan man få kariesproblem.
Att ha en vilovecka ibland eller hoppa över ett träningspass medvetet har bara förbättrat och aldrig försämrat. Ser jag på min statistik har jag gjort det ungefär var tredje vecka och efter varje sådan gång har jag kommit tillbaka starkare än förut. Att vila är viktigare än man inser och det är lätt att tro på att träna hårdare ger mer resultat. Det är inte alls säkert att hårdare träning ger mer. Att köra fler än 3 pass i veckan för mig är bara negativt. Att hoppa över något pass sådär var tredje vecka har varit dels nödvändigt för att bli kvitt små smärtor i protesterande muskler men det har också gett benen en chans att växa till sig “i fred” mellan varven.
I morgon får jag ut och njuta av en ny 5 km vända. Kanske blir den en minut snabbare. Eller också blir den inte det och det är skit samma jag får 40 minuters suverän cardio-workout i vilket fall som helst.