Det var länge sedan jag hyste några särskilda känslor för AIK. Jag tror att det var på dagis för att min bästis brann intensivt för dem. Och jag brann med av bara farten.

Men inte ens då hade jag blivit så glad över att se den här artikeln som jag blev i dag. När förvirringen över

1. vad sjutton Segeltorp hade i elitserien att göra,
2. om de verkligen hade spelat färdigt hela rasket redan och
3. om inte AIK som bäst brukar ligga sist eller nån nivå under

var utredd satt jag med ett flin från öra till öra:

dn.se 090322