I söndags blev det en heldag i studio med två andra fotografer, en modell, sminkös och hår. Det var precis lika roligt som det brukar vara!

Det har blivit en del utomhusfotografering ett tag nu. Först vårat försök att fotografera i morgondimman från Nämdö som stördes en del av styv kuling upp till 19m/s vindstyrka, förflyttning av barnvagn, tält, ryggor, hund, bebis och kamerautrustningar efter mörkrets inbrott tvärs över Nämdö.

Fotosuget var lite dämpat dagen efter. Men några bilder blev det ändå.

Hela setet här >>>

Hela setet här >>>

Vid ett antal tillfällen på senare tid har jag haft tillfället att reta mig till nära explosionsartade blodtrycksnivåer på folk som går och rycker i dörrhandtag till toaletten där man sitter för att försöka slappna av och göra sina behov.

Det handlar naturligtvis om offentliga toaletter på biografen, macken, den lokala äterian och till och med jobbet. Ibland måste man se efter den lilla ondskan för att förstå den stora. Det som retar mig mest är att i de absolut flesta fall finns det en ordentligt synlig indikator på andra sidan dörren, på utsidan, som visar en sorts visuell signal med grönt/vit eller rött om det är okay att gå in eller om muggen är upptagen.

Dörryckaren vet dock ingen skillnad, eller så är han färgblind eller gravt synskadad och med tvåhandsfattning om handtaget trycker han (för det är oftast en han, honorna går på damtoaletterna) ned detsamma och sedan ruskar han dörren som om det gällde livet. Inte en försiktig ”känna efter lite fint eftersom jag är blind och inte kan se den knallröda skivan som just fällts för”.

Senast jag blev muggruskad var av en person som tydligt sett mig gå in på muggen. Rusket inträffade inom 45 sekunder efter att jag låst dörren. Då undrar jag om man verkligen förstått hur det fungerar med offantliga muggar? Asså, till den samlade ondskan, vad är en acceptabel tid att uträtta sina behov på en offentlig mugg? Skiljer det mellan krogen, landsvägssluket, äterian, biografen, finrestaurangen och MacoDonaldo? Nog torde det vara mer än 45 sekunder.

”Kom in”, ropar jag med hög röst men låser naturligtvis inte upp. Det blir lugnt igen och jag gör klart det jag skall, tvättar tassarna och vrider upp låset på dörren och går ut. Det är tomt. Jag hade verkligen velat se mister dörryckare i ansiktet och sagt något om att vi behövde väl inte göra det på en offentlig toalett utan vi kan väl lära känna varandra lite först eller något annat lagomt pinsamt. Men inte ens den segern fick jag.

Utan vidare omsvep, några av mina senaste macron ämnar jag härmed presentera:

Jättarna kom från havet, de hade vandrat en mansålder under vattenytan på havets botten men nu steg de iland på Färöarna. Deras mål var att flytta färöarna närmare Island från Skottlands kust och det var ett uppdrag som endast jättar kunna utföra.

Det var ett ohyggligt arbete som sattes igång och människorna tog sina getter och får, säkrade sina båtar och flydde inåt land för att inte riskera att kastas i havet under arbetets gång.

Så upptagna var jättarna av sitt arbete att de inte märkte att gryningen nalkades. När solen väl steg och sken ner på vidundren som slet med flytten förvandlades de till sten. Fortfarande står många av dem kvar runt färöarnas kust och i dimman kan man då och då se en och annan fortfarande spänna sin rygg.