Vi som växte upp någonstans 1970-80 kommer ihåg gnabbet mellan hårdrockare och synthare.  Samma typ av känslor kan man ana lite varstans, det är antingen digital kamera eller analog kamera, antingen vinyl eller mp3, antingen C eller Java, antingen…  Ja, ni fattar grejen.  Jag har än att förstå den grundläggande orsaken till polariseringen, personligen väger jag gärna för och emot, men jag kan inte riktigt sätta mig in i hur någon kan känna så starkt för en fullständigt ovidkommande sak att de faktiskt gör sig obekväma eller till och med ovänner med andra på grund av det.

Kan någon förklara?