Jag tänker bara säga detta.

10/10 så väger jag 78. Basta.

Hur går det med Sanna och Anders måntro?

Det handlade om en helt vanlig rutinkontroll, en sådan som alla skötsamma människor uppfostrade i 70-talets sverige gör. Ingen tycker väl det är roligt att gå till ”käftis” men så är det man biter ihop (eller gapar snarare) och får det överstökat.

Så även jag. Tidigare hade jag ett litet kariesangrepp på 1:8 (visdomstand övre käken höger sida) och det hade blivit ett litet hål av det. Svårt att hålla bra rent där liksom in bakom mot kinden.

Tandläkaren sade det var svårt att laga då det satt illa till och att tanden i övrigt verkade vara lite usschlig som vi säger i norrland och föreslog en urdragning i stället. Det slumpade sig så att de hade ett återbud på tiden efter min undersökningstid så det var bara att gå på.

Jag sade ja, men upplyste också om att när 2:8 tagits tidigare hade man skickat mig till tandkirurgen för rötterna är inte helt lätta att tas med på mina visdomständer. Tandis trodde dock att det skulle ordna sig och satte igång.

En och halv timme senare, jag halvt i chocktillstånd (jag nämnde inte att jag eg. har tandläkarskräck) och tandis trött i armarna, har bytt sköterska en gång så säger han ”det går nog inte, jag får inte ut rotresterna vi måste skicka dig till kirurgen”.

Skakad av den utdragna mycket obehagliga behandlingen, öm i hela skallen, adrenalinpåslag som gick ur kroppen och nedstämd av resultatet gav jag honom en utskällning och reste mig för att betala och åka hem för det gör man. De släppte dock inte iväg mig för jag mådde väl inte helt bra och tandläkarskräcken gjorde sitt till så jag fick sätta mig i ett rum.

Då delar är kvar äter jag nu penicillin för att motverka att en eventuell infektion sätter in, jag får se kirurgen om 14 dagar och tills dess får jag ha det som jag har det.

Och jag har ont i käken, det småblöder ibland och jag har fått kodeintabletter som gör mig till ett litet grönsakspaket om jag äter dem. Springa är det inte tal om, det är order på att inte ägna sig åt några högpulsaktiviteter de närmaste dagarna efter ingreppet.

Nu skall jag gå ner och röja ett förråd i stället. Det är väl någon sorts träning det med.

Jag är inte så bitter som jag låter. Bara lite trött

Det var den tiden i månaden då Gökvägen slår upp dörrarna och bjuder in alla kamraterna och deras vänner. Det Innebär aty David lagar outsägliga mängder god mat och Chipsen hittar hem till oss. Dessutom panikhandlar vi, vilket vanligen innebär äta ute (till barnens stora glädje). Så även denna gång.

Efter en fettsemla på donken, chips och lasagne så har jag nu jobbat mig upp till 81.5 kilo. Det är mestadels vatten, eftersom det är svårt att pressa i sig 14000 kcal på en enda kväll.

Jag vill ta mig tid till bålstabilitet. Undrar hur jag ska få in det i vardagen?

Så här ser jag ut när jag väger 79.7

Vad har jag gjort för att tappa 2,5 kg på 8 dagar? Jag skippar tomma kcal (läs ostbågar och popcorn), försöker äta regelbundet, drar ner resten av dagens energiintag om jag sätter i mig för energität mat, samt rör på mig mer i vardagen. Sen ligger jag i cykeln där jag väger som minst, en del av minskningen är alltså vatten.

Får se hur det utvecklar sig

Jag har inte vägt under åttio kilo sen 2006. Nu är det snart dags. Idag ställde sig vågen på 80.5.

Jag har inte räknat på medelvärde, och eftersom jag åker berg och dalbana på grund av hormonerna kan jag heller inte dra några slutsatser baserat på förra veckans data. -14000 kcal på 7 dagar, icke. Snarare vatten.

Men, fettprocenten har rasat, från 35.7 till 35. Det drar jag gärna en växel på.

11 glada små barn firade S med 2 timmar sockerchock. Hört vid bordet: ”Här får man glass OCH godis SAMTIDIGT. Det här är ju fantastiskt!”

81.1 i morse.

81.6

Jag använder en app som heter Menskoll. Där kan man lätt se hur vikt och tid i cykeln hänger samman. Min vikt ser ut som en regelbunden våg, jag väger som minst dagarna innan mens, och sen stiger det gradvis för att nå en topp cirka dagen efter slutet på min fertila dagar.

Det är spännande data!

Började dagen med havregröt, nötter och russin. Inte så lowcarb kanske men det var vad som fanns hemma.

Ensam med båda barnen, hemma och VABar, slutfas i projektet på jobbet och miljoner saker som drivs till sin spets. Maken åker iväg på konferens. Extra smör på grädden på moset. Hemmet är så kladdigt och äckligt att jag inte vill röra mig ur fläcken, och värre blir det när båda barnen sprutar matrester omkring sig och häller dricka på golvet. Dessutom sockerhuvudvärk. Det får jag alltid. Det känns ungefär som influensa, fast är det inte. Ingenting biter på den där skiten, inte kaffe, inte huvudvärkstabletter, ingenting.

Fick ihop lunchen, men därefter exploderar det. Inget mellanmål. Chokladkaka, visserligen 70% men ändå. Därefter ett stort glas buljong och hur många vindruvor som helst. Ingen ordning på torpet alls. Ingen motion idag heller för den delen, bara elände, stress och gegga. Och maken är på konferens och äter god middag tillsammans med sina arbetskamrater. Gud så bitter jag är.

81.9 kilo i morse.

Hemma idag eftersom lillis har feber. Konstig natt med påföljande nackspärr, inte skönt. Arbetsmiljön vid köksbordet under all kritik, framförallt som lillis satt klistrad vid mig. Lyckades trots detta maila, granska en testspec och skapa en powerpointpresentation. Sen kom David hem.

Lyckades äta ok både idag och igår. Jag måste dra ner på kaffet, ligger runt 6 dl just nu, eller mer. Det gillar jag inte.

Jag cyklade 10km. Awesome. Min fina fina fina nya cykel.

82.1 i morse.
90cm i midjan.
113cm runt höften.
100cm runt bysten.

Här ser man var folk parkerar sina flygplan.

Jag är så innerligt trött på ca 15 kilo av mig. Jag vill skiljas ifrån dem. Jag lyckades för ca 5 år sen, men nu är vi ihop igen på grund av barn och gammal vana.

Nå, en vana kan bytas mot en annan, och detta ska nu ske. Det är lite läskigt att skriva om det och blottlägga sig själv, men jag hoppas att ondskan ska hjälpa mig en bit på vägen.

82,2 idag. Matdagbok initierad. Jenny äter inget vitt.

119 kvar.