Mörkerchock!
Tuesday, October 27th, 2009Det händer vartenda år. Men aldrig oftare än en gång om året. Det är det som är det luriga.
Först är det förrädiskt. Jag kliver upp ur sängen på söndagmorgonen och är nöjd med att jag kunde ligga och dra mig utan att det blev särskilt sent. Och annars lunkar väl dagen bara på som söndagar gör.
Men när jag tittar ut genom fönstret klockan fyra på eftermiddagen och det är beckmörkt kommer jag ihåg hur ondskefullt det är att ställa om klockan på hösten. Ännu värre blir det när måndagen kommer, när man sitter på kontoret och knappt hinner avsluta trekaffet förrän man bara ser sin egen spegelbild i fönstren.
Det värsta är att det visst är för vår skull. För att vi ska få mer ljus på sommaren. Men sommaren är ju redan ljus. Det blir på sin höjd lite skummare morgnar ett tag precis efter att vi har ändrat.
Om jag fick välja skulle vi ha sommartid året om. Bättre på sommaren, bättre på vintern. De ännu mörkare vintermorgnar vi får då gör liten skillnad när det ändå är beckmörkt när kontorstiden börjar. Den lilla gnutta eftermiddagsljus vi vinner kan verka futtig, men det är massor när man är käpprätt på väg mot beckmörker. Och jag skulle slippa att känna mig så lurad varenda gång vi går tillbaka till normaltid.
Eller så avskaffar vi helt enkelt klockomställningen. Det finns många andra länder som redan har gjort det. Och vi gjorde det faktiskt själva 1917, med så högljutt knorrande att det dröjde till 1980 att vi försökte igen. Det kunde vi väl ha låtit bli?
Jag går med på det mesta, ärligt talat, bara jag slipper att få det här kompakta mörkret rakt i ansiktet när vi har ändrat klockan. Vore jag tidningsmakare skulle jag ha löpsedeln beredd varje höst.
