Hur feta blev de egentligen i Piratpartiet efter valet?
2009-06-12 av pompom
Eftersom jag brukar få göra vad jag vill på morgnarna ligger jag ofta kvar i sängen och lyssnar på Ring P1. Att det skulle handla mycket om EU-valet den här veckan var ingen högoddsare men nörden i mig blev glad över att valet lyckades ge upphov till åtminstone en språkfråga:
Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.
När jag hörde det i torsdags morse skrattade jag högt över Tomas Tenbgys snabba avfärdande. När jag lyssnade på det igen för att skriva det här tyckte jag att han avfärdade ringaren lite väl snabbt. Men nu gillar jag det igen. Det var lika bra att släppa fram andra i etern eftersom det inte är någon idé att försöka lösa den typen av språkfrågor.
Det är som att munhuggas med någon som brinner för en moralisk övertygelse, till exempel att man borde svära sig trogen kommunala färdmedel och inget annat, bara köpa saker som är tillverkade i demokratier där alla har rätt att vara hemma om barnen är sjuka, eller sluta att äta kött. Alla argument är glasklara och rättfärdiga men man är inte särskilt intresserad av att ta in dem.
När jag började skriva hade jag ett bra exempel på något ord eller uttryck som jag lägger orimligt mycket energi på att tycka att folk använder fel hela tiden och i hemlighet vilja klippa loss deras fingrar med sekatör för. Nu kommer jag inte på det längre, men jag skriver det här om det dyker upp igen. Det hade säkert med lån från engelskan att göra.
Har ni några?
juni 13th, 2009 at 17:43
haha, ”förstår du vad dom menar” ”ja jag förstår” ”…det är det som är meningen med språk”
juni 14th, 2009 at 06:27
Jag har en liten sådan. Folk som använder ordparet ju-desto felaktikt och antingen kör med ju-ju, desto-desto eller än värre desto-ju. Som i exemplen.
Ju fler kockar ju sämre soppa.
Desto fler kockar desto sämre soppa.
Desto fler kockar ju sämre soppa.
Alla varianterna förekommer men för mig får jag nästan adrenalinpåslag. Varför vet jag inte men det känns fel i hela kroppen. Jag vill alltså bara se
Ju fler kockar desto sämre soppa.
juni 14th, 2009 at 13:41
Ichi, jag vill inte alls se en massa kockar göra en dålig soppa! Däremot kittlar det litegrann i språkpolisnerven när jag hör ovanstående mening… ;P
juni 14th, 2009 at 18:25
Ovanstående exempelmening*ar* skulle det stå. Och så ska det vara ett sueellenfoto där den lila avataren är. Jag har bytt mail så jag antar att det är d1et som spökar.
juni 14th, 2009 at 20:42
En massa kockar blir en dålig soppa, beroende på kockmassans kvalitet.
juni 15th, 2009 at 05:36
Linda: Ja det var rent för exemplifieringen skull, inget annat. Jag hade lika gärna kunnat dra till med något i still med ”ju fler bränder desto sotigare brandmän” eller något helt annat. Just soppan och kocken är nämligen rätt egal
”Ett mer ringa antal beredare säkerställer den buljongbaserade födans kvalitet.”
juni 15th, 2009 at 05:41
Jag vill också kommentera originalmeningen här om hur feta piratpartiet egentligen blev. Om man använder ordet ”feta” och inte ”stora” så blir det rätt i mina öron. Ordet feta har ju, åtminstone hos de med halva min ålder, kommit att få en betydelseglidning via stor till vad som helst med viss myckenhet.
Fett me para
Feta cashen
Feta flos
Alla betyder mycket pengar med olika varianter på ungdomsslang ibland parat med ”rinkebysvenska” eller vad det kallas numera. Etymologer i framtiden torde få ett rent helvete att reda ut denna korsbefruktning mellan arabiska, turkiska, kurdiska, svenska och annat jox
Jag inser min gamla slang är så fett ute den kan bli.
juni 15th, 2009 at 10:40
Det är en hel del forskning igång på förortssvenskan och det är stundtals ganska rolig läsning. Så länge det bara är lånade ord (som vi gör från engelskan) går det nog att hålla reda på, men om det börjar påverka hur vi böjer orden (som tyskan gjorde med för 600 år sedan och nu betraktas som helsvenskt) kan det bli riktigt spännande!
Som lingvistnörd tycker jag förstås att all förändring är utvecklande och spännande.
juni 15th, 2009 at 17:43
http://www.sr.se/laddahem/podradio/SR_sr_minnen_071011060011.mp3
juni 15th, 2009 at 17:46
Eller vänta vänta, lyssna här
http://www.rekordronny.se/smulan/
juni 16th, 2009 at 09:24
Härligt och jag känner igen massor med ord från när jag växte upp på 80-talet. ”Kareta” är ett sådant. Trots att det var i rumpan på dalarna och inte på söder letade sig en hel del slang ut i vårat ordförråd.
Vad gäspar skorpan.
I full kareta.
Vi jonna te kjorren å tjacka snarr.
juni 16th, 2009 at 10:51
Som svar på första inläggets fråga:
En av de vanligaste du-har-fel-tycker-språkpolisen-uttrycken är väl ”större/äldre/bättre/osv än mig” som i åratal har tjatats och nötts att det borde vara ”än jag”. Det tidigare uttrycket har ju iofs legitimerats med tiden (eller hur?).
Ett annat är väl ”vart är du?” (istället för var är du)
Ett tredje jag kommer på är att man säger ”jätteliten” när det istället borde vara ”pytteliten”. Eller att nån väger ”jättelite”. Osv, osv…
Att ta självmord.
Jag känner mig kränkt som bara fick G på provet.
Abonnemang med fria sms.
Just det där med att saker och ting är fria istället för gratis gör mig rätt så vansinnig. ;P
juni 16th, 2009 at 11:38
Jupp, den kvalificerade (akademiska) språkvården är sedan ganska länge (decennier) överens om att det inte finns något som säger att ”än jag” skulle vara mera rätt än ”än mig”. Det kanske dyker upp något om det på en ond blogg nära dig i framtiden. Till dess får vi nöja oss med ett lite torrare resonemang från Språkrådets frågelåda.
De fria sms:en fick mig att komma på vad jag brukar sura alldeles för mycket över – engelska uttryck med svenska ord, typ:
* [Välfärden/liberalismen/valfritt] som vi känner den
* Det suger (som jag gillar nu men ville riva huvudet av när det kom)
* Tack för nu
* Från regissören av [valfri tidigare kioskvältarfilm]
Dessutom tycker jag att det är fult när man har stövlarna utanpå byxorna. Det finns en anledning till att folk slutade med det redan på 80-talet. Däremot är det coolt att vi tog tillbaka de utsvängda jeansen igen. Det är ju snyckt! Det är skillnad.
juni 16th, 2009 at 20:39
”Av regissören till filmen” säger man väl ändå? Fast det där med prepositioner är INTE enkelt har jag kommit på och dessutom är det dialektalt betingat. I Malungstrakten där man pratar en mycket gammal dialekt som lånar drag från fornnordiskan men ändå moderniserats en del återfinner man ibland helt andra prepositioner än man gör i rikssvenskan.
Jag har också blivit itutad från småskolan att man alltid säger ”…än jag” för att man kan bygga på den meningen och då skall man inte ändra pronomen bara för det.
Förledet ”Jätte” som förstärkningsord är väl dock ganska accepterat? Annars menar jag ju att jättevarm är lika galet det då jätte syftar på storlek och varm på temperatur, det är lite som när folk säger ”skitgott” och menar mycket gott och inte att det smakar skit – i det fallet håller jag med Fredrik Lindström fullt, det används, det begrips, det är etablerat, det är inga konstigheter med det.
Jag gillar också utsvängda byxor men utan att överdriva. De som var poppis runt 1977 var lite väl… utsvängda. Jag såg ett gammalt foto på mig själv i bruna manchesters när jag var fem med byxsvängar som var större än midjan på brallorna.
juni 16th, 2009 at 21:38
Jo, ”av regissören till” känns bekvämare men är inte vanligast. Helt skönt ligger inte det heller i munnen. Knepigt.
Min personliga ståndpunkt om ”än jag/mig” är att det helt enkelt inte finns något som säger att det måste vara en förkortning av ”än vad jag är”. I vissa lägen kan det inte ens vara det. Men mer om det någon annan gång.
juni 17th, 2009 at 09:07
Jag blev hånad och tillrättavisad inför klassen av min mellanstadielärare när jag vidhöll att det hette ”än mig”. Där fick jag för att jag hade en åsikt.
juni 18th, 2009 at 11:30
En lärare som hånar är automatiskt en dålig lärare. Bort med sådant. Jag blev inte hånad för just den saken men däremot hade jag ju en del dialektala saker som en och annan svensklärare höjde på ögonbrynen åt men eftersom man kommer undan med sådant i dalarna där alla pratar någon sorts gammal dialekt så var det helt otraumatiskt.
”…än mig” låter bara fel i mina öron för att jag blivit lärd att det inte skall vara så. Precis som 2pom säger så finns det väl ingen egentlig anledning att det inte skulle kunna vara acceptabelt och den förklaringen som gavs mig att man skall kunna fortsätta meningen är ju bara blaj. Om man inte fortsätter meningen fyller det ju ingen funktion. Om man har tänkt fortsätta meningen så gör man väl det direkt och inte i nästa vecka varför skulle det styra? Löjligt.
Egentligen borde vi leta upp Jennys gamla lärare och håna tillbaka lite.
juni 18th, 2009 at 13:05
Man kan skicka läraren en av mina favoritkrönikor om språkvårdens roll:
”Det är skollärare och kontorschefer, inte professorer i svenska, som rackar ner på äkta och inbillade språkfel.”
och sedan lite oskyldigt fråga vilken grupp läraren anser sig tillhöra.
juni 18th, 2009 at 15:15
Well, jag använde mig av någon slags enkel logik där i mellanstadiet. Om alla nu säger ”än mig”, så borde det heta ”än mig” och inte nödvändigtvis ”än jag”. Jag hade inga som helst problem med att anse att det ”än vad jag är” och ”än mig” kunde samexistera, de lirade liksom i lite olika ligor.
Efter den hånfulle läraren styrde jag dock in mig själv på samma spår som Anders, att ”än mig” låter fel eftersom nån annan har sagt att det ska vara så.
Läraren kan numera endast kontaktas via medium
juni 20th, 2009 at 07:38
Pompom: Lysande citat. Det är faktiskt ack så sant dessutom.
Jenny: Jag börjar undra hur många andra ”sanningar” man bär med sig från grundskolan som kommer från liknande märkliga resonemang och som man inte egentligen ännu har något belägg för.
Jag kom att tänka på det här med att ”saharas öken breder ut sig i en takt av 11 fotbollsplaner i sekunden” där antalet fotbollsplaner växlade något från lärare till lärare.
Hade det varit sant hade det efter de senaste 25 åren nu inte varit sådär väldigt mycket kvar av Afrika. I själva verket visar det sig att Sahara flyttar sig lite framåt och tillbaka igen beroende på någonsorts långt gående cykler och utbredningen ”förökninen” som jag kallade det när jag gick i trean, inte alls är så stor som man trodde då på 80-talet.
Lite senare böts öknen ut mot brasiliens regnskogar som skövlades.
Småskollärare är knappast immuna mot samma typ av urbana legender som andra människor men de sitter i en rätt unik position att sprida sådana sociala virus vidare till kommande generation.
juni 20th, 2009 at 10:59
Min kompis Gurex är geovetare och/eller geolog (jag har aldrig greppat det där riktigt) och han har berättat att det inom hans område finns saker som är så krångliga att förklara att man serverar en beskrivning i grundskoleböckerna som i stort sett är ljug men håller i minst 95 % av fallen. Inte förrän man kommer upp på högskolenivå får man under chockartade former umgås med de riktiga modellerna.
Jag var med om något liknande när jag läste franska. I gymnasiet berättade fröken plötsligt att några av de grammatiska former som vi trodde var presens egentligen är subjonctif men att de inte berättade det på högstadiet för att de ser likadana ut och det var mycket att hålla reda på ändå.
”Böts” är för övrigt också en av de former som alldeles för många lär ha fått bannor för av sin svartvittänkande svensklärare. Håll hårt i den.
juni 20th, 2009 at 11:49
”Och när jag blev trött böts vi av vid tramporna.”
Inget konstigt alls med den formen tycker jag. Jag kan också säga att det inom fysiken finns en del sådana där saker där man inte säger hela sanningen på grundskole eller gymnasienivå. Man börjar med att förklara världen utifrån ett newtonskt perspektiv och sedan på gymnasiet kommer nästa ”men vaffan” när man lägger på relativitetsläran (fast man håller tillbaka på den generella modellen för tensorer och sådant anses för svårt matematiskt) och sedan om man fortsätter läsa kommer även den gamla atmommodellen på skam och allting blir plötsligt antingen relativistiskt eller kvantmekaniskt eller både och på samma gång. Hardship awaits you.
Jag köper väl att man serverar förenklade modeller. Men man kunde nämna att det finns fall som modellen inte täcker upp så man åtminstone har det i bakhuvudet när man kommer till nästa nivå. Jag skulle vilja läsa mer geologi tror jag. Någonstans – inte för jag tror jag skulle ha det minsta nytta av det men för att jag alltid varit intresserad av bergarter, Pangea och vulkaner typ.
juni 23rd, 2009 at 21:07
Ichimusai: Att kunna lite geologi är lika nyttigt som att kunna lite om nåt annat som råkar vara lite smalt men ändå vanligt. Som blommor, datorer, eller vin. När du går ut i naturen och faktiskt förstår varför det ser ut på ett visst sätt blir det helt enkelt lite roligare. Eller när du ser CSI och de pratar om foraminiferer, så är åtminstone inte DET rena grekiskan… Man kan oxå få sig ett gott skratt när man åker en gajdad busstur i Skåne, och mikrofonhållerskan i bussfören nämner att ”Hallandsåsen, som ju förresten är en rullstensås, är…”.
För övrigt anser jag att Kartago bör renoveras.
R.
juni 23rd, 2009 at 23:50
Gurex: Jag tror du har helt rätt i det. Förlåt en novis men består inte hallandsåsen av mestadels ganska mjuka bergarter och inte det man förväntar sig finna i en rullstensås?
juni 24th, 2009 at 08:00
Rullstensås låter knaprigt.
juni 24th, 2009 at 19:38
Äter man fläsk till den? Eller sillbullar?
Det finns en massa ämnen jag skulle vilja läsa. Jag skulle vilja vara en sann renässansmänniska och veta lite om allt. Förvisso har jag redan läst en massa olika ämnen på universitetet men det är tur att jag har ett liv på mig att förkovra mig och bli en såndär äckligt neslig besserwisser tids nog!
juni 30th, 2009 at 08:17
Mycket av det vi lär oss i skolan är ”lies to children”. Fantastiska förenklingar som gör att man närmar sig förståelse…Sen blir det en chock när man går vidare till universitetsstudier. Jag tror att det gäller de flesta ämnen. Jag har väl främst märkt det när jag pluggade historia och insåg att kungar och grejer var rätt underordnat gödsling, trevliga arbetsredskap och bankväsen.