Ondska.se handlar ju egentligen om att ondskan inte ska vara stor, utan bara lite lagom liten så att man kanske blir irriterad och sur men inte mer.
Ondska.verkligheten rinner över sina breddar.
I augusti förra året kom ambulansen för sent. En liten engelsk pojke, 17 månader gammal, låg död i sin säng, hemma hos en mamma och hennes pojkvän som hade misshandlat och vanvårdat ihjäl honom. Nyheten dök upp i min feed i morse och jag blev tvungen att ta en stund för mig själv på toaletten på jobbet, så bestört och ledsen blev jag.
Jag vill inte tro att det är sant att barn blir ihjälmisshandlade och vanvårdade.
Jag vill inte tro att ett barn kan träffa socialtjänsten och läkare 50 gånger under 17 månader och ändå dö.
Jag vill inte tro att små barn svälter ihjäl, att de blir ihjälsprängda, våldtagna, slagna, smädade, bortfösta.
Lilla P. Alla dessa små. Och jag känner mig så maktlös.
Just nu vill jag tacka Davids och Katarinas alla kollegor som jobbar inom Individ och Familj, och även David och Katarina som har tagit sig an det ursvåra arbetet att vårda människan inom lagens ramar. Jag vill också tacka Jonna och Sanna för deras val i livet, där de som lärare kommer att möta och kunna hjälpa så många barn. Jag vill tacka alla de som engagerar sig i svält, katastrofer, som arbetar för fred och för barnens rättigheter i världen.
Jag känner mig så oändligt tacksam, att jag kan komma hem från mitt jobb idag, krama mitt barn och ge honom allt det som alla världens små P aldrig fick och aldrig får.
Nu tänker jag tillåta mig själv att vara oändligt cheezy
Lilla P,
The world may never notice
If a Snowdrop doesn’t bloom,
Or even pause to wonder
If the petals fall too soon.
But every life that ever forms,
Or ever comes to be,
Touches the world in some small way
For all eternity.
The little one we longed for
Was swiftly here and gone.
But the love that was then planted
Is a light that still shines on.
And though our arms are empty,
Our hearts know what to do.
Every beating of our hearts
Says that we love you.