Vid ett antal tillfällen på senare tid har jag haft tillfället att reta mig till nära explosionsartade blodtrycksnivåer på folk som går och rycker i dörrhandtag till toaletten där man sitter för att försöka slappna av och göra sina behov.

Det handlar naturligtvis om offentliga toaletter på biografen, macken, den lokala äterian och till och med jobbet. Ibland måste man se efter den lilla ondskan för att förstå den stora. Det som retar mig mest är att i de absolut flesta fall finns det en ordentligt synlig indikator på andra sidan dörren, på utsidan, som visar en sorts visuell signal med grönt/vit eller rött om det är okay att gå in eller om muggen är upptagen.

Dörryckaren vet dock ingen skillnad, eller så är han färgblind eller gravt synskadad och med tvåhandsfattning om handtaget trycker han (för det är oftast en han, honorna går på damtoaletterna) ned detsamma och sedan ruskar han dörren som om det gällde livet. Inte en försiktig ”känna efter lite fint eftersom jag är blind och inte kan se den knallröda skivan som just fällts för”.

Senast jag blev muggruskad var av en person som tydligt sett mig gå in på muggen. Rusket inträffade inom 45 sekunder efter att jag låst dörren. Då undrar jag om man verkligen förstått hur det fungerar med offantliga muggar? Asså, till den samlade ondskan, vad är en acceptabel tid att uträtta sina behov på en offentlig mugg? Skiljer det mellan krogen, landsvägssluket, äterian, biografen, finrestaurangen och MacoDonaldo? Nog torde det vara mer än 45 sekunder.

”Kom in”, ropar jag med hög röst men låser naturligtvis inte upp. Det blir lugnt igen och jag gör klart det jag skall, tvättar tassarna och vrider upp låset på dörren och går ut. Det är tomt. Jag hade verkligen velat se mister dörryckare i ansiktet och sagt något om att vi behövde väl inte göra det på en offentlig toalett utan vi kan väl lära känna varandra lite först eller något annat lagomt pinsamt. Men inte ens den segern fick jag.

Utan vidare omsvep, några av mina senaste macron ämnar jag härmed presentera: