Exempelvis kan man analysera en text och då fungerar det som så att man samlar in data (texter) och kör det genom en analys som konstaterar att ”om bokstav 1 är ett d, 2 är ett a, 3 är ett t så är sannolikheten 68% att nästa är ett a, 13% att det är ett u) osv.

Lägger man sedan ett slumptal till det där så kan man få en maskin som kan skriva meningar som ser ganska naturliga ut (eller som i mitt fall försöka välja den mest troliga knapp man vill ha när man trycker på telefonens tangentbord).

just for fun

(Vadihelvete är markovkedjor?)

Det visade sig att en markovkedja fungerade mycket bra, anpassade sig lätt till telefonens knappsats och fungerade mycket bra. Tyvärr satt jag och uppfann det som redan var uppfunnet – bara det att man nu även kombinerade markovkedjan med en ordbok.

Min idé var dock lite mer flexibel, den struntade helt i ord, den bara tittade på tecknen, av någon anledning 9 steg bakåt, när den föreslog nästa tecken hela tiden. Tryckte man t.ex. på ABC2-knappen så visades först det tecknet som var troligast, ett tryck till och man fick nästa i fallande sannolikhet enligt kedjan.

Det gick mycket snabbt att träna upp den och blir bra. Jag har fortfarande ett proof of concept som använder ncurses under linux för att simulera en telefoninmatare på numeriska tangentbordet. (Man får klistra lite lappar eftersom 123 motsvaras av 789 på numeriska datortangentbord .

Tänk om jag patenterat det där något år tidigare innan begreppet SMS-tumme kom till.

Det är inte första gången jag uppfinner något som redan existerar.

Jag skall kanske fundera ett varv till på Mr. Markov. Jag har skrivit en IRC-bot t.ex. som använder markovkedjor för att inflika små lustigheter i konversationer, den var det iofs länge sedan jag pillade med vet knappt om jag har kvar källkoden till den längre. Men roligt var det.

Det blev bra och det var roligt. Jag har några till.

Roligast var nog cut-up tillsammans med Markovkedjor, jättespännande.