Brooks
2008-06-09 av JennyI lördags införskaffades ett par löpskor anpassade för asfalt och pronation.
Igår sprang jag.
Det var underbart, jag flög både nedför och uppför backarna, lätt som en vind, åtminstone under de tre första kilometrarna. Efter första kilometern frigjorde sig glädjen och ville egentligen dansa fram, och jag hade fullt sjå att omvandla den känslan till löpsteg, men det gick.
Jag tänkte i lätta flyende tankar, men en som fastnade var:
Jag är gjord för att springa. Det gällde bara att våga ta steget.
juni 9th, 2008 at 18:06
Pronadskor.
juni 9th, 2008 at 21:09
Fan vad coolt! Kör på så det luktar bränd… pronation? Vad i hela friden är pronation? (Googlar) Åh, det handlar om fotvinklar och inte underlag. Sedär man lär sig något nytt var dag. Jag prokrastinerar så det är väl en sorts mellanting mellan pronation och supination?
Idag cyklade jag som en kvarts elitcyklist med magsår och kol. Dvs det gick jävligt bra för att vara mig och jag lyckades tom möta en cykelklubb från jag tror Jakan när jag hade lätt nedför och de hade lätt uppför vilket gjorde att jag såg ut som om jag aldrig gjort annat när jag på den åttonde kilometern passerade dem i ca 30 km i timmen på mina breda grusslangar.
Det gick jävligt bra, jag är upprymd. Jag gjorde nästan 20 km (18.6) med en snittfart på 14.8 km/h och då stannade jag för tre vätskekontroller och en geocache (den tog nog ner tempot en hel del) men det gör inget jag fick maxa pulsen åtminstone två gånger och varva med lite lugnare tempo och sedan ge järnet sista biten hem.
Sedan på väg upp för trapporna lät jag som astmatisk adertonhundratalskolgruvearbetare men nu känns det bra. Massor med endorfiner och andra mojuter har slagit till när jag sitter och varvar ner i bara mässingen.
Nu skall jag fräsa på en köttbit och fylla på med lite proteiner. Egentligen alldeles för sent men det blir ju så när man skall jobba. I morgon satsar jag på att ta jonnen (cykeln för de som inte klykar stockholmstugget) till jobbet, 15 km, brukar gå på 50 minuter, det är massa rödljus och andra hinder som järnvägsbommar som tar ner tempot men det är ju bra motion ändå.
juni 14th, 2008 at 01:19
löpning är direkt livsfarligt för varenda led i hela kroppen. basta. våga vägra löpning.
juni 16th, 2008 at 08:58
Hur som, till slut dör man, oavsett om man har suttit still eller sprungit runt. Basta.
juni 24th, 2008 at 07:33
jag vet vad jag väljer! *tar en till chokladbit*