Jag satt och väntade på man och barn då en liten flicka gick förbi tillsammans med sin mamma och mormor.  Mor och mormor var inbegripna i samtal, medan flickan förundrat tog in sin omvärld.  Plötsligt pekar den lilla tjejen på mig och ler ett riktigt stort solvargigt vackert leende.  Hon vinkar, jag vinkar tillbaka och ler.  Hon utbrister i ett friskt:

Titta! Kärring!

Jag har levlat.

Detta skrevs 2008-05-26 klockan 15:14 Mer roligt