Släpp det!
Thursday, May 29th, 2008Igår eftermiddag skulle jag efter en lång dags hårt arbete belöna mig själv med en Snickers. Det visade sig att det blev en lång dags färd mot choklad, men hur som helst.
Pressbyrån vid tunnelbanefärdens början var offline, så de kunde tyvärr inte ta kort och jag lämnades således Snickerslös. Trist, tänkte jag, och sen tänkte jag inte så mycket mer på det eftersom det fanns ännu en Snickersmöjlighet på vägen hem, nämligen vid tunnelbanefärdens slut. Jag hoppar på nästa tåg mot min destination och dagdrömmer i all allmänhet om ganska trevliga saker, och om choklad, så klart.
Väl framme knallar jag in på Pressbyrån, väljer min Snickers och får vänta En Lång Stund ™ på att det äntligen ska bli min tur. Det är tydligen kortstrul här också, men inte komplett stopp åtminstone, så det ska nog gå bra. Det blir min tur, jag sträcker fram min chokladbit och mitt kort, då en lång, smal, sval tonårstjej (vågar man säga att hon var “brun” också, eller är det rasistiskt?) trycker fram sin FÖRBANNADE JÄVLA FESTIS rakt ovanpå min chokladbit och säger förmätet “Ja, jag var före här, tror jag.” Just så. Med punkt och så där gnälligt fjantigt som man pratar när man i princip gör parodi på att vara en fånig tonårstjej med attitydproblem. Jag blev så paff att jag tog min Snickers och slängde in den i hyllan igen och gick därifrån, samtidigt som jag lite halvhögt sa “MEN, herregud!”
Sen börjar det. Jag står ute vid busshållplatsen och liksom gnisslar tänder, nästan i begrepp att gå tillbaka och plantera knytnäven i ansikten på den här stackars tonårsflickan. Jag går på bussen, knappt medveten om att det är rätt buss, och sitter sen i 15 minuter och tänker “Sluta nu. Sluta nu. ” samtidigt som hela min hjärna är besatt av olika möjliga andra verkligheter där jag levererar jättesmarta oneliners in absurdum. Väl hemma är jag på vippen att skälla ut både man och ettåring, och jag somnar runt 21 i en salig tramstrance där mantrat lyder “Släpp det, släpp det, släpp det.”
Så, jag stod inte upp för mig själv när en fånig halvsnuten liten skitunge fick för sig att bete sig som en idiot? Vad är det med det då? Va?
Nu har jag dock hämnats, i morse gick jag in och köpte min Snickers.
Nu är det bra.
Tror jag.
