I drink Coffee – you take tea, my dear!
2008-04-28 av ichimusai
Det finns väl få saker som jag tycker så mycket om här i världen som kaffe faktiskt. Nu hemma maler vi kaffet precis innan vi gör brygden och det är ett sådant lyft att det knappt kan beskrivas. Men det finns många olika sorters kaffe och jag skall berätta om mitt favoritkaffe – sedan får ni tycka vad ni vill, eller till och med dricka te om ni har lust.
Kaffebönorna tillhör någon av de tre huvudgrupperna:
- Kaffe Arabicum – Enligt de flesta den absolut förnämligaste bönan. Den eftertraktade finliraren som varsamt kultiveras ofta på högre höjder. Smaken blir annorlunda beroende på var någonstans den har växt, hur fort eller sakta, på vilken höjd, jordmån och fuktighet samt soltimmar påverkar förstås extra mycket på hög höjd. Odlas bl.a. på M:t Kenyas sluttningar, i västindien och sydamerika på de höglänta platåerna eller bergens sluttningar.
- Kaffe Robusticum – En kaffesort som växer på lägre höjd och framgångsrikt odlas under 900 m.ö.h. Denna kaffesort är inte lika fin i smaken som Arabicum och används mest för att dryga ut och hålla nere priset på blandkaffe. Robusticum har dock den högsta koffeinhalten av alla tre sorterna och är det en kick man är ute efter kanske man skall prova en fet dubbel espresso på denna böna.
- Kaffe Libericum – Ett kaffe som odlas främst i västafrika men som globalt sett bara står för några få procent av allt kaffe som odlas. Inte heller denna sort anses kunna tävla med Arabicum i fråga om arom.
Nära 40% av allt kaffe i världen kommer från Brasilien som är det ojämförligt största kaffelandet. Colombia producerar kaffe som god nummer två, därefter kommer västindien, öst och västafrika och en del andra producenter som Nya Guinea.
Kaffe från olika delar av världen har precis som vin olika smaktendenser som har att göra med inte bara vilken sorts böna som odlas utan klimat, jordmån och andra faktorer inklusive när det skördas, hur det odlas och så vidare. Rent generellt säger man att:
- Colombianskt kaffe är sötare än annat kaffe i smaken med en mycket rik smak och passar sig därför bra att bryggas utan att få den beska som annars kan uppstå.
- Afrikanskt kaffe från Etiopien, Kenya och Tanzania har en fruktig smak med mild syra något som ofta uppskattas speciellt mycket i lite hårdare rostade och färskmalda bönor.
- Sumatra och Nya Guinea har kaffe med utpräglad syra och föredras av många att drickas tillsammans med mjölk.
- Java däremot producerar ett kaffe med mycket liten syra och med en kryddig arom som får det att sticka ut en smula jämfört med de andra.
- Jamaicanskt kaffe är rikt med en fullödig smak, välbalanserad syra och sötma och anses vara mycket mycket bra. Det bästa kommer från Blue Mountain på Jamaica men även vissa andra öar producerar riktigt bra kaffe.
Personligen föredrar jag framför alla andra kaffesorter Jamaica Blue Mountain eller kaffe som växt långsamt på M:t Keynas sluttningar. Det är smakrikt och balanserat, kraftigt med liten beska, lätt sötma och en alltid lika överraskande arom som slår mot mig.
Köp bönorna hela, skaffa en kaffekvarn. För min egen del spelar det faktiskt mycket mindre roll om du sedan gör espresso, eller bryggkaffe eller till och med kokar kaffe. Jag föredrar mitt kaffe i nästan alla fall finmalet men med fåtal grövre korn, det skall helst malas omedelbart innan det används från bönor i rumstemperatur.
För att förvara kaffe hemma i större mängd så kan man frysa det. Men gör det då i vacuumförpackade påsar som ej är öppna för frysprocessen driver ur vissa oljor ur kaffet som annars lätt kan gå förlorade. Det bästa kaffet har rostats nyligen och levererats ofruset till butiken som hela bönor som du sedan maler och njuter av direkt.
En del kaffeconnoseurer rostar sina egna bönor. Det är en rolig hobby om man är singel, prefektionist, är utrustad med en bra ugn och har en ängels tålamod. Här finns precis hur mycket utrymmer för experiment som helst och det finns massor med webplatser på nätet som diskuterar hur man gör.
Min bästa kaffeupplevelse hade jag i Kenya, i närheten av odlingarna där man bjöd på tidigare rostat kaffe som malts och kokats på höjden. Eftersom vatten kokar vid lägre temperatur på hög höjd kan man tillåta kaffet koka upp på ett sätt man inte bör göra vid havsnivå där den allt för höga temperaturen förstör aromen. Sedan avnjöts drycken ur höga glas i stället för koppar med en sked brunt socker för den som så önskade.
Ha en riktigt god fika!
april 28th, 2008 at 18:07
Jag är fullständigt urskiljningslös i mitt kaffedrickande, bara det inte är så blaskigt och inte har stått på för länge (jaja, det går ned det med). För mig finns det tre typer av kaffe, det som vi gör hemma, det som görs på kafé och det Davids mamma gör. Kaffet svärmor lagar är starkt nog för att ställa sig upp ur muggen och dela ut en käftsmäll, oavsett mängd kaffe häller hon alltid i minst halva paketet i filtret.
Min bästa kaffeupplevelse var när jag lurade ut en intet ont anande blivande föremål för min stora kärlek och sa att vi skulle dricka kaffe ihop. Jag satte mig snällt med min kaffekopp, han beställde en Cola, och jag svor tyst för mig själv eftersom jag på den tiden inte drack kaffe. Jag tvingade ner skiten och försökte se oberörd ut, och därefter tror jag att vi gick hem till honom och blev ihop.
april 28th, 2008 at 18:46
Jag ger ofta intryck av att vara en hängiven kaffedrickare och det är på många sätt sant men mitt drickande liknar Jennys. Tillgången är viktigare än kvantiteten. Jag har malt själv och druckit nymalet hos andra och ofta släckt det nyväckta javahallelujaljuset i deras ögon med att säga att jag inte märker någon som helst skillnad i smaken jämfört med gammalt luftskadat pulverkaffe. Så länge det inte har stått på för länge, där är jag kinkig. Däremot gillar jag att mala själv för att det är mysigt, det blir en ritual av det.
Min väg till kaffenjutning: Svart, starkt bryggkaffe i en vit mugg. Det ska vara så pass svalnat att det nätt och jämt går att gulpa i sig kaffet medan man kådar om det behövs några minuters extra turbo. Det behövs nästan aldrig, för det mesta blir det en halv mugg kvar, men vetskapen om att räddningen är nära är viktig. Mitt kaffe avnjuts ofta och i små doser utspritt över hela dagen.
Och mackor till, inga fesna småkakor.
april 28th, 2008 at 19:11
april 28th, 2008 at 19:19
Den här sortens indentering kan vara ett resultat av både för lite och för mycket kaffe.
april 28th, 2008 at 20:35
Nu jag fixade det. Testa ”pre” innan ”code”
april 28th, 2008 at 20:35
Er adminet har två gånger pratat svenska nästan med flyt.
Kaffe++?
april 29th, 2008 at 11:49
Jenny: Jag dricker också kaffe när det finns även om jag inte alltid tycker att det är gott. För blaskigt kaffe är dock vidrigt så i USA var det svårt att få kaffe om man inte besökte en mexikansk restaurang och gav sig på att försöka be om att får mexikanskt kaffe.
Jag har smakat Davids mammas kaffe och det var… en upplevelese.
Pompom: Jag känner en stor skillnad på det nymalda kaffet hemma mot de färdigpaketerade gevaliakaffet. Jag menar gigantisk. Däremot har jag inte alltid märkt av det hos andra eller på fiken, ibland är det nymalda faktiskt inte alls godare än de färdigmalda vacuumförpackade kaffet. Det finns bra sådant kaffe också, jag tänker på Zoegas Blue Java som jag tycker är fantastiskt gott. Zoegas har också Sidamo Ethiopia och hade åtminstone tidigare Kenyanskt kaffe som jag tycker är i särklass godast.
Bland de mer ”vanliga” kaffesorterna som man traditionellt köper i Sverige tycker jag att Gevalia håller en god standard men sticker inte ut, Maxwell House är också av en jämn och god kvalitet, Cirkelkaffe är avskyvärt och Nescafé är hemskt, otäckt, äckligt, vämjeligt.
I England dricks nästan bara ”instant coffee” och då tar jag fasen hellre te om jag inte är i behov av koffein när jag förnedrar mig med drycken. Det finns en Nescafe jag har smakat som får ”godkänt för att vara vakuumdesekrerat kaffe”, jag minns inte exakt men det är någon av de där extra guld lyx-varianterna.
Sedan kan man säga att situationen gör mest för smaken på kaffet. Även vidrigt kaffe i termos är gott när man är ute på vandring i naturen. Nescafet vi drack på road trippen till Öland smakade stundom gudomligt för det var det som fanns. Till och med kaffet i lumpen minns jag med behag fast om man skulle bli serverad det hemma skulle det smaka vidrigt.
Situationen gör minst lika mycket för kaffet som kaffet! Precis som Jenny refererar ovan…
cj: Zoega Intenzo är fint, jag har också provat det som hela bönor och det är ännu finare när det är nymalet!
Te däremot tycker jag för det mesta är rätt meningslöst. Jag har dock haft underbara teuppleveleser i Indien exempelvis när jag arbetade med en operatör där som heter !DEA (idea, alltså inte ”Not”-Drug Enforcement Agency) så stannade vi vid en teodling på sluttningen till berget Ooty i närheten av staden Coimbatore och drack nykokt chai direkt ur grytan. Det var också en av de där magiska upplevelserna som man alltid kommer att minnas. Kanel, kardemumma, några andra kryddor jag inte kunde indentifiera, kummin, små små pepparkorn, mjölk och så starkt te plockat på sluttningen bakom det lilla ståndet.
Där köpte jag fyra kilo te att ta med mig hem. Jag tror att påsen jag stoppade teet i innan jag packade det i min resväska sedan (ICA-kasse 1,50 SEK) kostade bara lite mindre än själva teet jag köpte.
maj 2nd, 2008 at 09:40
är det där verkligen java kod cj?
maj 5th, 2008 at 09:25
Codemonkey carefully crafts code, contemporary compilers cry.
maj 5th, 2008 at 14:48
Sedan jag började plugga (och slutade hänga på kontor med löpande kaffebryggning) har jag hemfallit åt snabbkaffe, billigaste sorten från närbelägna Willys. Jag dricker kaffe ungefär fem gånger under en arbetsdag men sällan mer än en halv mugg åt gången, så det går inte att hålla på med en bryggare då.
Mest påfallande är att jag är så van vid snabbkaffe att jag har börjat tycka att bryggkaffe smakar konstigt.
maj 5th, 2008 at 15:59
När jag pluggade, låt vara på en betydligt lägre nivå i gymnasiet, och precis hade flyttat hemifrån så fann jag ritualen att göra riktigt kaffe att vara gynnsam för studieångesten. Det var en liknande mekanism som den som gjorde att man hade kliniskt rent och fint hemma innan salskrivningsveckorna som inföll under den sista tredjedelen av höst- och vårterminerna, det som sedermera på den högre utbildningens plan kallades tentaperiod.
Jag har aldrig gillat snabbkaffe men som sagt ute i skogen fungerar det precis lika bra som vad som helst som slaskat runt i termosen medan man tagit sig till Det Speciella Stället eller bara gått kringelikroken runt.
Jag minns också att man gärna pluggade till kl 4 på morgonen, sov sedan ca 3 timmar, gick upp, duschade hett, smällde i sig 3-4 koffeintabletter plus java och sedan gick man in på skrivningen. Framåt lunch när den var klar så var det dock inte mycket bevänt och på koffeindarriga ben stolpade man hemåt för att sedan sova resten av dagen.
På något märkligt vis hade jag inte en enda frånvarotimme sista året på teknis. Exakt hur det gick till vet jag inte men så var det, sådant noterades ju ordentligt på betygen på den tiden.
maj 5th, 2008 at 16:02
Software Simian sloppily submits structures, standard system start squealing.
maj 14th, 2008 at 11:54
Just nu vill jag ha en stor kopp vällagad vuxenvälling gjord på låglaktosmjölk, men det får vänta tills på lördag. Då jävlar blir det frullebuffe!
maj 15th, 2008 at 09:39
Bara tanken på välling får det att vända sig i min mage. Vi fick det i lumpen som frukost ibland och det var fruktansvärt äckligt.
maj 15th, 2008 at 11:53
Aha, i det här fallet är det slang för kaffelatte.
Jag gillar välling, trist nog svullnar jag upp om magen om jag sätter i mig den mängden spannmål, men ibland slinker det ner, särskilt om jag känner mig ledsen och lite ur led. Det är en av mina ”comfort foods”, tillsammans med buljong, varm nyponsoppa med mandelbiskvier i, varma smörgåsar, ostbågar, pizza, läsk, pastaoköttfärssås och Treo.
Som synes äter jag inte särskilt nyttigt om jag är ledsen och ur led ;P
maj 16th, 2008 at 08:07
Ah, det har jag aldrig hört förut!
Mina comfort foods är, rött kött, bönor, klyftpotatis, varm choklad som dryck, skogaholmslimpis med bregott och ost, chips-o-cola i alla dess varianter, rödvin, pizza, kebab, hamburgare, stekt potatis, friterad potatis…
Inte heller så värst nyttigt. Inte om man äter allt på samma kväll i alla fall.
maj 16th, 2008 at 09:35
Mitt recept för att bota ”ur led”-känslan åtminstone temporärt är:
1) Pizza
2) Ostbågar och en film
3) 1 burk Ben & Jerrys och prata lite med David
4) Te, sova (där hade en treo kommit in också om det inte hade varit för att jag har slutat med sån ”skit” nu)
= det ungefärliga dagsbehovet kcal för en skogshuggare med en jävligt upptagen kalender. Men det är ok, just nu har jag givit mig sjutton på att gå ner till under 70, och just för tillfället minskar jag med 1 kilo i veckan, _trots_ att jag en gång i veckan äter ungefär enligt ovan. Jobbdagar blir det frukost (oftast tonfisk, tomat, psylliumfrön och majonnäs eller creme fraich), mellanmål (nötter, tonfisk eller fetaost), lunch (lax med grönsaker och majonnäs eller nåt annat guckigt), mellanmål igen och middag, lite vad som helst som David har kokat ihop, enligt denna förenkling.
Funkar perfa, särskilt efter att jag började lägga till psylliumfrön i princip all mat! Jag blir glad av att äta så här, och det är nog det allra viktigaste för att varaktigt gå ner i vikt och hålla sig där sen.
maj 22nd, 2008 at 16:10
Nymalet Zoégas Mollbergs blandning, gärna lite grövre malning, färdigställt i en pressobryggare is teh shit.
Visserligen är det ytterst sällan som man ser mig vandrande i skogen el. dyl. – men jag kan tänka mig att frystorkat kaffe kan fungera då. Annars nej tack, då dricker jag hellre något annat!
juni 9th, 2008 at 12:28
Vi har en ny medlem i familjen. Kaffebryggaren Electrolux Fresh Time Café.
juni 11th, 2008 at 15:03
Jag vill dessutom tillägga att det finns fler än 3 typer av kaffe. Det finns minst 4. Cafékaffe, hemmakaffe, svärmorskaffe och jobbkaffe.
Dessutom vill jag göra er uppmärksamma på att det är jag som är upphovskvinna till följande:
juni 11th, 2008 at 23:10
Fantastiskt
I dag drack jag kaffe på en thailändsk lunchrestaurang och det var ett nytt slags kaffe. ”Jagharingenaningomhurmangörkaffemensvennnarvillhadeteftersinlunchkaffe”.
Vedervärdigt är ett bra ord för det.
juni 12th, 2008 at 10:37
Jobbkaffe är en viktig kategori. Jag häller i mig saker på jobbet som jag skulle ta furstligt betalt för att dricka i något som helst annat sammanhang.
Nu när jag är tillbaka på mitt gamla jobb, och därmed får umgås med den gamla Selectan, över sommaren överfalls jag av Jennys gamla uttalande om hemkatalogerna ungefär ett dussin gånger varje dag.
De har skaffat en dyr maskin med knappar som heter latte och espresso och det finns ett sånt där rör för att fluddra mjölk. Själva kaffet smakar dock likadant som i Selectan, fast blaskigare.
juni 12th, 2008 at 23:09
Vi har fått på entreplanet som Skanska har hand om en jättefin maskin som gör helt okay kaffe. Den kommer från Kaffeknappen. Nästan varje morgon tar jag med mig en slatte upp därifrån.
Och nästan varje morgon hör jag samma konversation utspela sig bland byggjobbare som tar paus från att bygga om fyra våningsplan i huset:
Tänk er två byggkarlar i full mundering inklusive bygghjälm som småretas och knuffas på varandra på det där grabbiga sättet. Så kommer jag fram och ställer mig i kön bakom dem varpå de vänder sig om mot mig:
”Öhörrö, vet du om man kan få kaffe här?”, säger den ena och den andra flinar.
”Jorå”, säger jag, ”det är inga problem, det är bara att trycka på någon av knapparna” och vet redan vad som kommer härnäst, jag liksom mimar det tyst för mig själv, i min inre bild.
”Men asså va, vanligt kaffe du vet. Kaffe.”
”Det som finns att välja på är Espresso i varianterna enkel, dubbel och ristretto. Sedan finns cappuccino som är kaffe till frukost och kaffe latte. Man kan också välja till mer eller mindre mjölk i alla varianterna. Till sist kan man också få Mocca. Men bryggkaffe, kokkaffe eller franspressat eller kokat i Don Pedro-panna klarar den inte.”
Har hänt fyra gånger den här veckan. Olika grabbar varje gång. Och jag älskar den maskinen för den gör riktigt gott kaffe. Ristretton är sådär stark att den kan få nyss döda att dansa kadrilj. Det behövs när man skall koda ostrukturerat.
juni 13th, 2008 at 15:22
För att citera cj.
juni 25th, 2008 at 08:50
Ichi: Bestäm dig. Gör maskinen kaffe eller inte?
Det har börjat hända att det inte går att få bryggkaffe på fik längre utan personalen tittar i stället förvirrat från mig till sitt fyradörrars espressomonster med krom och stjärtfenor och tillbaka på mig med en blick (och – kan jag nästan höra – röst) som säger ”Varför vill du ha en sån?” och jag godtar min roll som kontinental och utvald och låter mig drunkna i ett hav av kaffe latte.
I morse missade jag roslagsbanan i Parken och var på väg in på Gatå för att ta en väntkaffe när jag plötsligt såg en sådan situation utspela sig för min inre syn. Så jag lät bli att gå in och dömde därmed förmodligen ut dem helt oförtjänt. Men det beror helt säkert på att de har för vana att nia mig där, så de får ändå skylla sig själva.
juni 25th, 2008 at 12:57
Niad blir jag i stort sett bara av folk som är första och kanske i någon mån andra generationens invandrare och jag tycker varje gång det känns lika märkligt.
Min första instinktiva reaktion är att liksom vända mig om och titta efter var de andra människorna är som tiltalas eftersom ett ”ni” för mig är en pluraladdresering om man nu inte är av kunglig börd eller så.
Är det månne så att svenskundervisningen sker på ett sådant sätt att man tror det är kutym att nia fortfarande om man kommer till sverige och går svenska för nyinflyttade? Eller har det uppstått ett sådant bruk av helt andra orsaker, som att många andra språk forfarande har du/ni distinktioner i tilltal på det sättet och man aldrig skulle kunna komma på tanken att kalla en annan människa ett simpelt ”du” om man inte känner varandra mycket nära?
Eller finns det andra orsaker?
Pompom, du har ju läst om sånt här. Tror jag mig ha för mig. Berätta nu!
juni 25th, 2008 at 13:59
Jag tror att det helt enkelt beror på en spirande nyformalism. Många har börjat ondgöra sig över att det talas ovårdat på tv trots att det talas ungefär likadant där nu som för tjugo år sedan. Böcker om klädstil och vett & etikett säljer som aldrig förr. Niandet är förmodligen en fläkt av samma vind.
De gånger jag har blivit niad har det alltid varit av ganska unga fröknar som arbetat på restaurang eller i affär. Problemet är ju att de inte har den känsla vi har vuxit upp med, att niandet används uppifrån och ned. För dem är det helt enkelt en artighetsmarkör som det är möjligt att de tar till för att de känner sig lite osäkra i sitt serviceyrke. Sedan finns det faktiskt snofsiga restauranger där personalen blir tillsagd av ledningen att nia tills det blir uppenbart (av exempelvis gästens stil) att det är ok att dua.
Det finns dessutom de som kräver att bli niade, även om de är få. I mitt telefonsupportjobb hade vi en kund som helst ville bli tilltalad med ”doktor” och efternamn, eller åtminstone niad (han niade inte mig). Jag förklarade att jag tycker att det är oartigt att nia eftersom man markerar avstånd då och att jag inte ville behandla företagets kunder så. Han gav med sig utan knot, förmodligen för att han var beroende av support från mig.
Jag tror att det nya niandet är här för att stanna utan att för den skull bli standardtilltal. Catharina Grünbaum har skrivit en som vanligt mycket bra språkspalt i DN där hon förtydligar att de som niar trots allt inte gör det för att vara oförskämda, och det är ju som så ofta i livet så att man ibland måste se till avsikten och inte effekten. Jag försöker bemöta det med ”du får gärna säga du till mig” och fantiserar om att någon gång behöva säga ”om du inte slutar att nia mig går jag härifrån”. Men jag har lyckligtvis inte hamnat i den situationen än.
juni 25th, 2008 at 14:01
Äsch. Om jag kunde redigera kommentarer skulle jag göra det.
juli 4th, 2008 at 13:14
Jag tycker inte att niandet är en oförskämdhet. Däremot upplever jag det som jobbigt att servicepersonal säger ”ni” till mig eftersom det på något sätt signalerar att jag skulle vara högre i rang, och personalen en slags dörrmatta som jag får spotta på om jag vill. Det tycker jag känns obehagligt.