Ibland behöver man komma bort lite från vardagen. Ibland behöver man något annorlunda. Ibland kan det vara skönt komma ut på landet. Ibland vill man bara vara sig själv för en stund. Ibland är man ölsugen, ibland vill man i stället ha en kvantitet vin.

Då och då vill man släppa ryggsäcken man bär i vardagen. Någon gång vill man göra helt galna saker. Vissa gånger vill man resa bort, andra gånger vill man resa hem. Ibland vill man bara gräva ned sig i ett project, ibland vill man bara gräva ner sig.

Det här är vårat lånade escape från normalitetens dysterhet. Ett mycket mycket litet torp som goda vänner äger i Trollsta, Sorunda Socken. Långt från all ära och redlighet.

Fotografiet är en panoramakombination av foton taget i synligt ljus och i infrarött. De är sedan kombinerade och lagt i lager så att IR-bilden styr ljuset och den vanliga bilden styr färgen. Effekten som man får fram med denna manipulation tycker jag är rätt grym.

Det finns väl få saker som jag tycker så mycket om här i världen som kaffe faktiskt. Nu hemma maler vi kaffet precis innan vi gör brygden och det är ett sådant lyft att det knappt kan beskrivas. Men det finns många olika sorters kaffe och jag skall berätta om mitt favoritkaffe – sedan får ni tycka vad ni vill, eller till och med dricka te om ni har lust.

Kaffebönorna tillhör någon av de tre huvudgrupperna:

• Kaffe Arabicum – Enligt de flesta den absolut förnämligaste bönan. Den eftertraktade finliraren som varsamt kultiveras ofta på högre höjder. Smaken blir annorlunda beroende på var någonstans den har växt, hur fort eller sakta, på vilken höjd, jordmån och fuktighet samt soltimmar påverkar förstås extra mycket på hög höjd. Odlas bl.a. på M:t Kenyas sluttningar, i västindien och sydamerika på de höglänta platåerna eller bergens sluttningar.
• Kaffe Robusticum – En kaffesort som växer på lägre höjd och framgångsrikt odlas under 900 m.ö.h. Denna kaffesort är inte lika fin i smaken som Arabicum och används mest för att dryga ut och hålla nere priset på blandkaffe. Robusticum har dock den högsta koffeinhalten av alla tre sorterna och är det en kick man är ute efter kanske man skall prova en fet dubbel espresso på denna böna.
• Kaffe Libericum – Ett kaffe som odlas främst i västafrika men som globalt sett bara står för några få procent av allt kaffe som odlas. Inte heller denna sort anses kunna tävla med Arabicum i fråga om arom.

Read the rest of this entry »

Rekommenderar ett besök nu innan Patrik Freij, AKA ”Castor” lämnar ensemblen för att vara pappaledig i Juni. Jag och min bättre hälft samt en god vän Mr. T var på besök där tidigare i år och det var en fantastisk kväll som vi gärna skulle göra om eller rekommendera andra.

En rent magisk kväll blev det.

För er som inte har kännedom om stället så är det en sorts modern tappning av Moulin Rouge, där artisterna också serverar vid borden vilket gör att man får en mycket härlig känsla av direktkontakt. Numren som är ganska många varierar från ABBA-nummer till Castor som går på champagneflaskor. En sorts korsning mellan song, varieté och cirkus i en härlig röra, allt förpackat i en can-can och röd sammet.

Naturligtvis blev det några bilder också. Maten var fantastisk. Priset lite högre än den vanliga utekvällen, runt 700 per person hamnade vi på med trerätters inkl. inträde och den hel del vin.

Värt varenda spän.

Jag har blivit biten av en ny fluga! Efter att ha sett andra fotografers försök att fotografera infrarött med digitalkameror bestämde jag mig för att köpa mig ett IR-filter passandes mitt allroundobjektiv och göra några försök.

Det visade sig snabbt att en helt ny värld öppnades för mina ögon och eftersom det är tekniskt ganska krävande att fotografera IR, det är inte något som man vanligtvis gör och det var en utmaning som egentligen inte krävde någon större investering så passa det mig perfekt att försöka.

Bild 1: Min första bild tagen i det infraröda spektrumet. Om ni tittar noga nära det första husets sida kan ni se skuggan av en person som passerade men med denna långa slutartid blev det bara en mycket blek skugga.

Read the rest of this entry »

What started as a whisper,
Slowly turned in to a scream.
Searching for an answer
Where the question is unseen.
I don’t know where you came from
And I dont know where you’ve gone.
Old friends become old strangers
Between the darkness and the dawn

–Ben Harper

Hassel kände på sig att han inte behövde sin kropp mer, och därför lämnade han den på dikeskanten men stannade ett ögonblick för att titta på sina kaniner och försöka vänja sig vid den underliga känslan att styrka och snabbhet oupphörligt strömmade ur honom in i deras glänsande unga kroppar och friska sinnen.

–Richard Adams, Den långa flykten

Det händer så mycket i livet.

Igår sålde vi lägenheten till ett ungt par. De ska starta sitt liv tillsammans på Koltrastvägen 1, precis som jag och David gjorde för ganska exakt 8 år sedan. För 8 år sedan var jag en bohemisk systemadministratör som gärna gick på synthklubb, dansade, drack lite för mycket, sminkade mig med kolpenna, gungade i lekparker mitt i nätterna, och det var i princip alltid sommar som jag kommer ihåg det. David var gitarrsnubben med skinnjacka och nätlinne och kanske femton piercingar. För åtta år sedan träffade jag Jonna, Maja, Filip, Simon, Pompom, Calle, Linda, Persson, Elin och Rickard för första gången. Jag fick precis upp kontakten med mitt ex Olof igen efter några års aggressiv tystnad och mitt allra största problem var egentligen att pappa och jag inte hade någon kontakt.

I februari förra året gick min pappa bort.

I februari i år fick jag reda på att Olof dog precis innan jul.

I morgon begraver de Calle.

För bara några veckor sedan gav Maja liv till en alldeles frisk liten Ramsey.

För några månader sen kom Lindas Nemi till världen.

För nästan ett år sedan fick jag för första gången hålla Samuel i mina armar.

För snart två år kom Jonna hem till sin lägenhet med sin liten.

Idag åker jag skyndsamt hem efter jobbet för att få träffa min lilla familj, dansar och sjunger gör jag fortfarande, men bara barnsånger och runt runt runt i vardagsrummet med lillen. Ett eller annat glas vin slinker ner, men aldrig före 19.30 och aldrig efter 22. Gungar i lekparkerna gör jag också fortfarande, men bara dagtid och alltid med mitt vackra barn i knät. Jag är fetare nu än för 8 år sen har jag märkt, min stjärt fastnar lätt mellan gungans kedjor, vilket jag inte kan minnas att den gjorde i början av 2000. David är den föräldralediga socionomen som har plockat ut sina piercingar och nästan aldrig kan spela gitarr numera eftersom hans händer är eksemtrasiga.

Livet är den här förändringen, ingenting har någonsin stått stilla, och ingenting står heller stilla nu. Jag ser mitt barn skjuta i höjden med en obetvinglig urkraft, och mitt hjärta liksom dunkar utanför min kropp. Det värsta har inte längre hänt.

Jag lyssnar på Ben Harpers Amen Omen och fylls av en enorm bitterljuv saknad. Livets cirkel sluter sig obönhörligen och smärtsamt, samtidigt som tryggheten i det varma mörker vi kommer ifrån väntar även dit vi ska.

Välkommen vill jag säga till alla de små nya ungarna, och hej då så länge till alla de stora som har lämnat oss. Vi som är kvar här ska göra vårt bästa för att ta hand om varandra, och jag känner tacksamhet.

Tack för tiden tillsammans. Innerligen, hjärteligen tack. Och tack för tiden som ska komma.

Detta ”tillsammans” är det enda som betyder någonting.