Olika lika
2008-03-20 av JennyDe senaste veckorna har det från olika håll dykt upp idén att använda sig av böcker som inredningsdetaljer. Personligen har jag lite svårt att förlika mig med tanken, för mig är böcker själfulla föremål som fyller en plats i mitt huvud och i mitt hjärta, och inte någonting platt som ska ligga som en färgklick på en väl utvald plats.
Förr i tiden skulle man ha alla klassikerna i sin bokhylla för att imponera på gästen med sin bildning. Nu ska klassikern ner i flyttkartongen om den inte går ihop med soffan. Vad är det man vill förmedla då?
Den gyllene medelvägen kanske är att färgsortera sina böcker (via pompom), på så vis får böckerna en plats i hemmet både hos inredaren och bokmalen.
Färgfascisten kan göra egna omslag till sina böcker, och med lite lim, papp och omslagspapper kan man till och med göra bokomslagen lika i storlek, för ett helt enhetligt intryck.
Bokslukaren kan använda sig av biblioteket, där böckerna står i långa ljuvliga rader utan någon som helst färgordning!
mars 20th, 2008 at 10:52
Jag tror att det nästan bara finns vinnare med det här systemet. Jag vet ändå ungefär hur mina böcker ser ut och hittar dem ganska lätt, den som är tillfällig besökare i min bokhylla får en snabbt en uppfattning om vad jag är för en kuf (och det är väl det man egentligen har sin boksamling till?) när genrerna står blandade. Särskilt stor är vinsten för mig, när inte alla mina böcker om att ljuga och manipulera människor står på samma ställe. Mönstret blir lite väl starkt då.
Till och med Expressens lätt white trash-doftande serie med världens bästa böcker pryder plötsligt sin plats riktigt väl i bokhyllan.
Förlorare:
Den som har oöverskådligt många böcker och behöver kunna hitta bland dem snabbt. David skulle kunna vara i farozonen här men det går ändå inte att hitta bland hans böcker
så lite stöd för bildminnet är nog bara till hjälp där.
Utpräglade bokstavsordningsmänniskor.
- Hej, det är lite akut, jag undrar om du har Vägar genom texten av Hellspong & Ledin.
- Inga problem, det är bara att kolla i bokhyllan.
Gravt färgblinda.
mars 20th, 2008 at 10:59
David skulle inte ha några som helst problem med att hitta i ett färgorganiserat bibliotek. Han har inte ens problem att hitta i sitt kaosorganiserade bibliotek, såvida jag inte har organiserat om. Då hittar han ingenting.
mars 22nd, 2008 at 23:36
För mig är böcker böcker. Liksom. Jag älskar att läsa men när jag läst dem kan jag lika gärna ge bort dem till någon annan, förvara dem i källarn eller ha dem i bokhyllan det går egentligen på ett ut. Jag tycker om då och då att läsa om böcker som har varit speciella för mig och sådär men de är inte direkt heliga för mig.
Jag har tom skurit pärmen av böcker för att göra faksimil av dem som sedan hamnade på Projekt Runebergs hemsida, ett av de initiativ på webben jag följt under längst tid (tillsammans med faderprojektet Gutenberg förstås).
Jag förstår tanken med att ha böcker som inredning, det är knappt man kan gå in på en irländsk pub, i alla fall inte utanför irland, utan den obligatoriska hyllan uppe vid taket som innehåller kopparkittlar, gamla böcker i skinnband helst och lite annat junk.
Däremot är jag inte så haj på det här med inredning öht så jag struntar mest i det och lämnar det åt Hon Som Kan.
mars 23rd, 2008 at 01:34
Högerhjärna! Nej, vänsterhjärna! Nej … centerpartist …?
mars 23rd, 2008 at 09:05
Även för mig är böcker böcker, men för mig innebär böckers böckervarande att de är lite heliga. Man gör dem liksom inte illa.
Jag har faktiskt aldrig tänkt på pubböckerna som inredningsdetaljer, jag är just nu osäker på vad jag har registrerat dem som överhuvudtaget. Tack för den alternativa synvinkeln!
mars 23rd, 2008 at 12:20
Jag har ingen stor boksamling och planen är att den ska krympa snarare än växa, så det blir inte så spännande att färgsortera den. Därför är jag glad över möjligheten att få färgsortera Davids imponerande bibliotek. Böckerna kommer ändå att stå där, då är det lika bra att låta dem göra det snyggt.