Funktionellt och anpassat?
2008-02-29 av ichimusaiJag har bott i stockholmstrakten i närmare 8 år nu och jag har läst artiklar och i viss mån följd debatten när den fångat mitt öga om handikappanpassningen som SL gjort, de nya pendeltågen med golv i nivå av perrongerna, hissar till och från stationer och andra områden som gör att man kan ta sig fram även om man inte är trappgående. Det finns säkert många andra saker som man också har fixat till – kvarstår väl de gamla häckarna till pendeltåg, viss annan typ av spårtrafik och många bussar som då rakt inte är anpassade om man ex. är rullstolsburen.
Nästan varje dag åker jag till och från jobbet på pendeltåg, jag är ganska ofta runt om i stan och det är dock väldigt sällan jag ser folk med funktionshinder röra sig på kommunala färdmedel. Jag har några gånger, lätt räknade på ena handens fingrar sett synskadade åka tunnelbana, någon enstaka gång har jag dessutom kunnat hjälpa till men den enda gången jag har stött på en rullstolsburen person var på en pub på drottninggatan och hon var med i sällskapet som jag gick ut med.
Är det så att det är väldigt få människor i stockholm som har funktionshinder av dessa typer, eller är det fortfarande så att det är för meckigt att ta sig runt med kommunala färdmedel så man inte kommer ut särskilt ofta? Med tanke på hur svårt det är att få färdtjänst här i länet så antar jag att det inte heller är särskilt enkelt om man inte har en ganska stor funktionsnedsättning. Jag kan iofs förstå att det är rejält meckigt att komma med sin rullstol på morgon och kvällsrusningarna på pendeltågen då det knappt finns plats för stående i vagnarna ibland men andra tider är ju tågen knappt halvfulla.
Så vad beror det på att jag i princip nästan aldrig ser någon i rullstol eller är det bara så att jag rör mig i fel kretsar eller inte håller ögonen tillräckligt öppna? Eller fungerar inte anpassningarna som gjorts, är det så att man gjort fel saker eller? Det finns tom fotogrupper på Flickr för folk här som är rullstolsburna så nog finns det visst en och annan person och jag tycker man borde se fler ute i ”trafiken”.
Vad har ni andra för erfarenheter?
Vad skulle man (vi, kommunen, staten, alla vi) kunna göra mer för att underlätta för människor som kanske har svårt med trappor eller höga trösklar, steg och liknande? Har man gjort rätt saker hittills, behövs det fler och kanske smartare lösningar?

mars 4th, 2008 at 17:29
I går på väg in till att supporta en väninnas far som hade fått Den Stora Virusinfestationen i sin dator så såg jag faktiskt en rullstolsburen person som försökte ta sig ner till röda/gröna linjens plattform men hissen var trasig.
Ett par vaktkillar stod omkring och såg lite villrådiga ut och väntade in förstärkning för att hjälpa till på någotvis. Jag vet inte hur det gick för jag var tvungen att fortsätta tyvärr – men jag hoppas att man löste problemet på något sätt.
När hissar är trasiga begränsar det ju accessen ganska rejält, man kanske inte har lust att åka bara norrut liksom och det finns inte så mycket alternativ om man inte får tag i ett gäng godvilliga människor som kan hjälpa till med transporten nerför trapporna. Vi som inte har sådana hinder har ju tre alternativ egentligen, rulltrappa, vanlig trappa och hiss och vid eventuellt problem finns det ju alltid backup.
Men vad händer om man åker till sin destination och kommer fram och upptäcker att hissen har en brandgul lapp som det står ”felanmäld” på måste det ju vara rejält taskigt att inte kunna ta sig upp ur tunnelbanan ifall man inte är trappgående. Det är nog bäst att se till det inte är sista tåget som gått så man åtminstone kan ta sig hem igen i det fallet.
Såvitt jag vet kan man heller inte kontrollera på SL:s hemsida om det finns hissar som är felanmälda på en station innan man åker, och även om det gick att göra det är det ju ingen garanti för att den faktiskt fungerar även om den inte är felanmäld.
På vissa stationer finns ju kanske möjligheten att ta sig upp i en annan ände av perrongen och ta sig runt på det sättet men på T-Centralen och säkert på många andra ställen finns det kanske inte ens den möjligheten.