Det stora lugnet
2008-02-27 av ichimusaiJag kom i ett helt annat sammanhang idag att tänka på en episod när jag skulle resa till Vitryssland för att ha möte med den största mobiltelekomoperatören där, MTS eller (MTC som de heter på kyrilliska alfabetet).
Jag har ju rest en del i dessa länder tidigare så jag har redan under den sista timmen av flygningen tagit på mig Det Stora Lugnet. Jag är helt orubblig. Jag sitter och fyller i landingcards och tulldeklarationen och andra pappirer, mitt visum är i ordning och jag har en kopia på försäkringsbolagets ”ryssintyg” med mig som klart och tydligt visar att jag är berättigad till sjukvård om så skulle erfordras i landet.
Landningen sker lugnt och fint jag kommer av flygplanet och går mot immigrationen. Väntar snällt på min tur och framför mig i kön står det en österrikare (hans pass syns) som är rätt uppspelt och pratar högt på engelska för sig själv om hur illa saker och ting fungerar i de här gamla öststaterna. Jag kan i viss mån köpa delar av resonemanget, det är inga under av effektivitet som sker direkt men det flyter ändå på. Nästa hinder är bagageutlämningen. Den sker i ett rum på ca 10 kvadratmeter och med närmare 300 människor som försöker hitta sin väska. Ganska jobbigt men jag avvaktar till tillräckligt många fått sina bagage innan jag närmar mig bandet. Jag har redan sett min illgula väska passera revy några gånger på bandet.
Får så fatt på väskan och ställer mig i nästa kö till tullen. De vill titta i ganska många människors väskor så det går inte så fort. Framför mig står en nätt tjej som också verkar rätt resvan och hon börjar irritera sig på österrikaren som fortfarande står och gapar och precis har kommit fram till att det skall bli hans tur.
Det är då det sker. Han spänner ögonen i vakten som släpper fram folk en och en till tullbåsen och så börjar han ryta i åt honom hur illa han anser allting fungerar. Vakten rör inte en min. Jag kan inte hjälpa ett litet leende och känna att en viss erfarenhet säger mig att så bör man inte göra om saker skall gå smidigt. Schweziskan framför mig och bakom östterrikaren knackar honom på axeln och ber honom tagga ner lite, eftersom allt kommer gå snabbare för oss alla om han inte ställer till något spektakel.
Österrikaren har nu arbetat upp någon sorts frenesi, släpper väskan och vänder sig om och börjar skrika på kvinnan som haft mage att tilltala honom och han börjar förklara att han minsann är en Viktig Person och till och med svär åt henne. Det är då det händer.
Vakten som tidigare inte verkade förstå ett ord Engelska hoppar till. Man svär inte åt en dam. Uppenbarligen känner han åtminstone till vissa svordomar på det Engelska språket och han höjer radion till munnen. Lite ryska i mikrofonen. Han drar unnan ribban och österrikaren kan passera. Resten är förutsägbart och man ser hur två vakter kommer fram i par, greppar honom under armarna och för in honom i ett undersökningsbås. Man kan höra ljudet av gummihandskar som dras på händerna. Vakten vid grinden och schweiziskan samspråkar, vaken förklarar att de har precis gått på sitt skift och nog tänker ta till kl 8 i morgon bitti på sig att gå igenom bagaget för österrikaren.
Det blir min tur, jag kommer fram slänger upp väskan, blir tillfrågad artigt om jag har något som borde förtullas, jag förklarar jag har mest lite kläder, hygienartiklar och en laptop med mig. Man frågar om laptopen kostar mer än $10.000 och jag svarar att det gör den inte och han kan få titta på den om han vill. Det vill han inte.
Sedan är jag ute på gatan. Ingen österrikare. Jag hoppar in i en taxi och ger honom adressen till hotellet. Det har tagit mig nu ca 90 minuter från flygplan till gatan. Inget världsrekord på något vis men helt okay faktiskt. Taxichaffisen visar sig ha pluggat på KTH och pratar en riktigt god svenska men han hade fått hemlängtan så efter ingenjörsstudierna flyttade han tillbaka till Minsk, vi byter emailadress med varandra, han berättar att dagtid är han någon sorts inköpare på det lokala IKEA i Minsk och han fick jobbet för han kunde svenska.

februari 28th, 2008 at 07:07
Jag borde lägga till ännu en grej på din lista på shoulddothis. Du borde ge ut en bok med kåserier.
februari 28th, 2008 at 14:38
Det vore kanske en ganska rolig grej, man har varit med om en hel del saker faktiskt genom åren. En del mindre roliga också. Om det är läsning som folk finner nöje i kan jag skriva om några fler episoder som jag har drabbats av under mitt enträgna leverne.
februari 28th, 2008 at 16:01
Du borde lägga till en särskild tagg på dina kåserier, då blir det enkelt sen när du ska publicera din bok
februari 28th, 2008 at 18:32
Ja det kanske är en idé om inte – bara inte Ondskan trillar av pinn igen
februari 28th, 2008 at 18:41
Nja, den gamla ondskan innehöll poster sen 2003, vilka har hängt med genom flyttar och uppgraderingar. Orsaken till att den tappade minnet den här gånget är att jag varken har tid eller intresset att rodda runt för att konvertera från teckenuppsättningen som gud tydligen glömde till UTF8. Jag har flyttat citaten, det kanske kommer andra grejer så småningom, främst bilder och bildkommentarer, men kanske även ett och annat inlägg
Allt i mån av tid.
februari 28th, 2008 at 21:51
Näe det är helt okay, jag var bara lite näsvis där!