Om jag fortsätter med nuvarande mathållning och aktivitetsnivå lutar trenden åt att jag vecka 24, lagom till midsommar, lyckats nå min målvikt.

Just nu minskar vikten med cirka 500 gram i veckan. Hur är detta möjligt?

Vardagen ser ut så här:

Frukost: mjölkprotein + en kopp bär + mjölk
Mellis: nötter
Lunch: lax och en kopp grönsaker samt två matskedar fraiche
Middag: kyckling eller fisk med en kopp grönsaker och sås av nåt slag

Lördag är dagen då jag kan grisa till det om jag vill, vilket jag har gjort. Jag mår rätt kasst på söndagen efter det.

Vi får väl se hur det här går, håll tummarna för mig och att jag orkar att hålla känsloätandet i schack.

1/101/1001 fixad.

I julas fick hela familjen en ipad i julklapp. En av tankarna bakom detta var att chansen till kreativt fotoarbete skulle bli större, och redan nu ser jag resultatet av detta.

Efter några dagar tillsammans med paddan installerade jag Ifolors fotobok-app. Den är trevlig i utformningen, men något buggig och trist nog har den inget läge för fri design, utan kommer med ett antal spikade sidmallar och teman. Den är den enda fotoboksapp jag har funnit till ipadden.

Efter några toabesök och ett par kvällar med barnen klättrande på mig hade jag färdigställt och lagt en beställning på min allra första fotobok.

Det tog drygt två veckor innan leveransen dök upp. Jag öppnade paketet och plockade ut den lilla A5-boken. Vilken känsla av lyx! För 230SEK inklusive frakt fick jag mina crapass quality-foton från slutet -90 presenterade i fyrfärg, inbundna i hårda pärmar.

Jag tror bestämt att jag har blivit biten!

Nu har jag återigen fått för mig att göra 101 saker på 1001 dagar. Min förra ansats var aningen för ambitiös, och jag har nu lärt mig att man ska akta sig för att skapa underlistor i listan. Alla punkter på den här listan ska vara enkla, raka och mätbara.

Listan kan man hitta här.

Och nu tänker jag påbörja en av de svåraste punkterna jag har på min lista, vilket är "Gå en hel vecka utan att gnälla!

Om ni är ute och handlar second hand och råkar se nummer av Ingelise, Allt Om Handarbete, handla dem gärna till mig

I vanlig ordning, lördagen innan löning, så står dörrarna öppna hos oss från 15.00. 18.00 blir det mat. Just den här kvällen tänkte vi titta på Cohen-filmer.

Välkomna!

Det är övermäktigt äckligt och fult hemma. Avskavt, fläckigt, trasigt, smutsigt, belamrat, trångt och grusigt. Gången mellan huset och garaget ser ut som en sopstation, vår soffa är en enda stor liftarens handduk. Ingen ordning någonstans. Jag hinner inte göra det jag behöver för att trivas och inga pengar finns att tillgå för att ta in nån som gör det åt mig.

Ofärdiga trösklar, lister som ramlar loss och svär åt mig när jag dammsuger, fula träfärgade taklister, gardiner som ligger ohängda och tjänstgör som någon slags extra lakan i gästsängen, tvätt på trekvart som håller på att på egen hand kravla ut ur tvättmaskinen, trasiga osorterade leksaker i ett genomskitigt barnrum. Toalocket är trasig, mediamöbeln ser ut som om nån använt den som kombinerad matplats och toalett, vilket också är fallet. Går man ut i köket är det fullt med skräp på varenda tom yta och där det inte står saker är det kladdigt. Golven är trasiga efter knappt 3 år i huset, garderoberna är fulla med skit som jag egentligen älskar, men inte hinner med. Jag vill ha förändring, för det här som jag lever i nu är fult och fel och elände.

Jag hinner inte hålla undan.

Ovanpå det ska man älska sina barn, träna, umgås, jobba, banta, ha en meningsfull fritid med en fin hobby, underhålla sina vänskapsrelationer och kanske klämma in nån käck liten kulturutövning däremellan. Och sova. Man ska sova också.

Hur i hela friden ska jag få ihop det här?

Men.. En liten storstädning kanske? LOL!!

All avskavdhet och äckliga fläckar på väggarna och omålade halvfärdiga trasiga saker försvinner inte för att man sopar upp ett halvkilo legoklossar från golvet och torkar bort den utsmetade Nutellan (??) från garderobsdörrarna.

Jag hinner inte med en bråkdel.

Dags att slänga todo-listorna, tömma inboxen och börja om från början.

Stiftelsen för Internetinfrastruktur är mest känd, i den mån den är känd alls, för att den har hand om .se-domänerna. På stiftelsen arbetar de också med information om internets möjligheter och har gett ut en samling skrifter inom vitt skilda områden med det gemensamt att de handlar om internet. Där finns många bra genomgångar av exempelvis upphovsrätt, yttrandefrihet, hur man skriver webbtexter och vem som egentligen bestämmer över internet.

Bland alla dessa pärlor hittar man också en bok som heter Sökes: En teknisk lösning på ondskans problem. Och det är ju det här vi har väntat på! Äntligen, vänner, får vi inte bara våra problem definierade (jag har alltid velat veta vilka de är), vi får också veta om det finns en teknisk lösning på dem!

Som vi ha längtat alla.

Den här insändaren, som lär ska ha stått i Östran för några dagar sedan, har snurrat runt flitigt på Facebook det senaste dygnet:

(Bilden är från Ikke Kjellberg som jag inte känner. Jag har beskurit och fixat till exponeringen på den.)

Det osar typiskt troll om den, det vill säga att den är skriven bara för att göra folk upprörda. Jag letade fram den här som folk brukade mejla varandra för ungefär tio år sedan. Jag vet tyvärr inte varifrån den kommer:

Likheterna är tydliga, från inledningen ”Jag är en äldre [tjänste]man” via oron över att det äventyrar omsorgen för man och barn till kopplingen mellan kvinnors bilkörning/krogbesök och knark & skilsmässor.

Först trodde jag att Östrans insändare var från någon som tyckte att den gamla bilkörningsinsändaren behövde putsas upp lite. Men medan jag letade efter bilinsändaren, som jag hade på hårddisken sedan gammalt, hittade jag även den här:

Nu står jag mer rådvill till vem som kom först, men helt klart är att den som skrev insändaren i Östran gott kunde ha haft lite mer fantasi än att bara kopiera en gammal insändare. Är det någon som vågar sig på en tredje variant eller rent av har nån sån inskannad sedan tidigare?

Zarah, en lärare på högstadiet, hon satte sin stämpel inuti mig och jag brevväxlade med henne i uppsatsform.
Ottilia, 8 månader gammal dog hon och lämnade en annan av mina favoritlärare i ett djupt mörker. Läraren sjukskrev sig i flera år, men jag minns fortfarande hennes pedagogik och sällsynta tålamod.
Idrottsläraren som lät mig bo hemma hos honom när det trasslade till sig i min familj.
Den italienska professorn, hon som bönföll mig att ta en major i latin.
Läraren i feminism och kvinnohistoria, hon som sa att hennes bitighet berodde på svår pms.

Alla dessa. Vilken tur jag har haft.

Nu står jag still igen.

Det är dags för en ny spurt.

Genom livet har jag lärt mig att sätta målet och sedan ta minsta steget, det minsta och kanske inte alltid helt genomtänkta steget. Med små steg är det lätt att ändra riktning om det krävs, och vägen kanske blir lite krokig, men den bär åtminstone framåt.

Nu är det återigen dags för små steg, efter någon veckas vila.