mo_logo

Movember 2013

När kvinnor vill dra uppmärksamheten till cancer som riskerar att drabba dem gör de det på märkliga sätt som att skriva om färger och lova att lämna landet på Facebook. Män tar däremot det här med cancer på en gnutta större allvar – så stort att det bara finns ett enda riktigt seriöst sätt att uppmärksamma det på: odla mustasch.

Under november månad kommer jag att odla mustasch för första gången i mitt liv. Jag har registrerat mig på Movember och i dag rakade jag av mig mitt stiliga helskägg. Reglerna är enkla:

  • Man börjar slätrakad.
  • Bara mustasch, inget skägg.
  • Om mustaschen nuddar polisongerna är det ett skägg.

Tanken är att man genom sin Movembersida ska lyckas samla ihop pengar till forskningen. Jag har inte kommit på än exakt hur det ska gå till men mitt mål är att folk ska donera sammanlagt 300 kronor. Det är en guldpeng om dagen.

Jag är  rätt nyfiken på hur det här kommer att bli. Kommer folk att acceptera mig som mustaschprydd? Kommer de att håna eller hylla mig? Vilken mustasch passar bäst? Tom Selleck? Django Reinhardt? Frank Zappa?

Till sist – en av mina favoritmustascher:

 

WordPress fyller tio år

Wordpress fyller tio

Jag vet inte hur länge ondskan har kört WordPress men jag tror att det började redan 2005. Det är inte på något sätt min förtjänst.

I april 2003 blev det fritt fram för privatpersoner att köpa .se-domäner. Jag köpte pompom.se, David köpte judas.se och Jenny köpte ondska.se. Man kan lugnt säga att det är ondskan som har varit mest aktiv under de här tio åren.

Jenny var alltid den som var mest på när det gällde att testa ny teknik och det känns som om vi körde ett nytt system på ondskan varje vecka. Till slut fastnade vi för WordPress (att vi fastnade innebar mest att Jenny slutade byta). Med tiden tog jag över ansvaret för att sköta om ondskan. Lyckligtvis blev också WordPress enklare att uppdatera, till den grad att en amatör som jag kunde sköta det.

Inte hade jag trott då att jag skulle komma att leva på WordPress en dag. Jag som tvärtom skulle sluta helt att jobba med webbteknik. Det är visserligen inte mitt heltidsjobb heller, men det är en av de små bäckar som hjälper mig att betala mitt frilansliv och hålla anställningen på avstånd. Jag har både byggt WordPresswebbar åt folk och utbildat i hur de kan bygga dem själva.

Det känns som om det var i går jag träffade WordPress för första gången men i dag fyller det plötsligt tio år. Grattis, WordPress. Och tack, Jenny.

Undersökning för en bättre internetbank

Oumbärlig info från SEB när man har loggat in.

Ondskan har länge surat över att internetbanker ofta är både fula och röriga. Ett ljus i mörkret var när formtidningen Cap & Design lät designbyrån Doberman göra ett jättefint förslag till ansiktslyftning av Nordeas bankwebb. Jublet vände till gråt när vi förstod att det bara var just ett förslag. Beställt av tidningen, inte av Nordea. Men nog skulle de väl förstå att det här var framtiden och anamma förslaget på stående fot?

Jo tjena, som man säger. Så vi gjorde vad varje ansvarstagande medborgare skulle ha gjort: Facebookgrupp! Till våra stora förtret fick inte det heller alla banker att prompt göra om sina fula oanvändbara webbar. Sen har det inte hänt så mycket.

Men nu! Per Axbom gillar webbgränssnitt väldigt mycket och gillar ännu mer att fundera på hur man kan göra dem bättre. Han har också ofta synpunkter på just bankwebbar och eftersom bankerna aldrig får ändan ur vagnen vill han hjälpa dem på traven genom en övning där man kan prioritera bland bankens tjänster.

”Man”, det är förstås vi. Så iväg med sig och gör övningen nu. Ondskan kommer att tacka dig en dag.

Sökes: En teknisk lösning på ondskans problem

Stiftelsen för Internetinfrastruktur är mest känd, i den mån den är känd alls, för att den har hand om .se-domänerna. På stiftelsen arbetar de också med information om internets möjligheter och har gett ut en samling skrifter inom vitt skilda områden med det gemensamt att de handlar om internet. Där finns många bra genomgångar av exempelvis upphovsrätt, yttrandefrihet, hur man skriver webbtexter och vem som egentligen bestämmer över internet.

Bland alla dessa pärlor hittar man också en bok som heter Sökes: En teknisk lösning på ondskans problem. Och det är ju det här vi har väntat på! Äntligen, vänner, får vi inte bara våra problem definierade (jag har alltid velat veta vilka de är), vi får också veta om det finns en teknisk lösning på dem!

Som vi ha längtat alla.

Var ska kvinnor hålla hus om de inte får gå på krogen eller köra bil?

Den här insändaren, som lär ska ha stått i Östran för några dagar sedan, har snurrat runt flitigt på Facebook det senaste dygnet:

(Bilden är från Ikke Kjellberg som jag inte känner. Jag har beskurit och fixat till exponeringen på den.)

Det osar typiskt troll om den, det vill säga att den är skriven bara för att göra folk upprörda. Jag letade fram den här som folk brukade mejla varandra för ungefär tio år sedan. Jag vet tyvärr inte varifrån den kommer:

Likheterna är tydliga, från inledningen ”Jag är en äldre [tjänste]man” via oron över att det äventyrar omsorgen för man och barn till kopplingen mellan kvinnors bilkörning/krogbesök och knark & skilsmässor.

Först trodde jag att Östrans insändare var från någon som tyckte att den gamla bilkörningsinsändaren behövde putsas upp lite. Men medan jag letade efter bilinsändaren, som jag hade på hårddisken sedan gammalt, hittade jag även den här:

Nu står jag mer rådvill till vem som kom först, men helt klart är att den som skrev insändaren i Östran gott kunde ha haft lite mer fantasi än att bara kopiera en gammal insändare. Är det någon som vågar sig på en tredje variant eller rent av har nån sån inskannad sedan tidigare?

Tacksamhet

Zarah, en lärare på högstadiet, hon satte sin stämpel inuti mig och jag brevväxlade med henne i uppsatsform.
Ottilia, 8 månader gammal dog hon och lämnade en annan av mina favoritlärare i ett djupt mörker. Läraren sjukskrev sig i flera år, men jag minns fortfarande hennes pedagogik och sällsynta tålamod.
Idrottsläraren som lät mig bo hemma hos honom när det trasslade till sig i min familj.
Den italienska professorn, hon som bönföll mig att ta en major i latin.
Läraren i feminism och kvinnohistoria, hon som sa att hennes bitighet berodde på svår pms.

Alla dessa. Vilken tur jag har haft.